vissa egenskaper växer inte bort när man blir vuxen...

känns som om det blivit mycket tal om vuxenhet här nu på ett tag. måste säga att jag egentligen inte känner mig ett dugg vuxen, eller jo nu ljög jag. jag känner mig faktiskt lite vuxen. lite malligt stolt över att jag faktiskt är ganska stor nu. allt jag hört om att det inte känns annorlunda när man fyller myndig stämmer nog inte in på mig. fast vad vet jag, den vuxna glansen kanske försvinner när man möter vardagen igen och födelsedagen bara är ett minne blott. trots att jag kanske känner mig lite mer vuxen känner jag mig inte ett dugg större och det är med en konstig känsla i magen jag ser på alla ettor varav ett flertal är både längre och bredare än mig. att nu vara störst och gå i trean är inte sån självförtroende boost som alla säger det heller. men det kanske håller en ödmjuk. ja nu ska mitt nya liv börja, komma i tid på morgonen, lämna in arbeten innan deadline och vara ödmjuk inför människor. har redan misslyckats med de två första men kanske att jag kan lyckas bättre med det sistnämnda. jag får sätta mitt hopp till det. idag ska jag göra några ärenden, hämta vaccin till namibia, lämna tillbaka en lånebok och ringa körskolan. ska försöka lämna in min nya dator också, finns tydligen varken ljud eller dvd avkodning. två måsten som ska fixas snarast. annars är jag väldigt nöjd med min lilla sak. undrar vad den ska få för namn. "datorn" känns lite opersonligt nu när han ska följa med mig varje dag. jag ska fila på det. :)

nu vilar sveriges framtid även på mina axlar...

jaha då var man 18 då, ägare av en alldeles egen dator (dock inte premiär inlägget) en alldeles egen orkidé och ett lägenhetskontrakt (etage våning och sjöutsikt !!) plus uppkörningsdatum. kan man bli mer vuxen? jag sitter nu och väntar på att skolan ska börja, har ätit skogsbärsyoghurt med flingor till frukost (drar ner vuxen poängen en aning) och ska snart hänga tvätt (där gick den upp igen). sofia g kommer och hämtar mig på cykel och vi ska sälla till skolan! mkt härligt :)) allt känns väldigt konstigt.. sommarlovet flög som vanligt förbi trots att jag inte riktigt hunnit vara ledig. men nuförtiden går väl all tid fort eller vad är det alla vuxna brukar säga. vill också TACKA alla fina släkt och vänner som kom och firade med mig igår, tårta blev över så ni är välkomna för påfyllning. dagen blev toppen härlig och glädjen sitter kvar även dagen efter! :)
för att avsluta inlägget ska jag nu gå och ta en jordgubbsgodis och sen fortsätta med mina väldigt vuxna bestyr!

tantkörning

idag har jag varit ute och tränat mina hjärnceller. mina armmuskler och mitt lokalsinne. så går det när man ska lära sig köra bil. blir rätt irriterad när det kommer enkla missar jag vet jag borde kunna. typ som att veta när man ska åka in i en rondell, får motorstopp av stress och så. känns inte bra då man helst vill ta körkort innan augusti. borde man sänka sin ribba och sitt mål eller helt enkelt bita ihop och köra hårdare? träna mer kanske? lära sig att tro att jag faktiskt kan. det är inte lätt när man inte är säker på att man kan. när man faktiskt kan krocka om JAG gör fel. köra på någon om JAG gör fel, eller få betala 1000-tals kronor om JAG gör fel. snacka om livsfarlig press. inte undra på att man kör som en tant... lyckades i alla fall undvika denna idag. får se hur det går i morgon. vill helst inte ha en rullator på kofångaren...

cookies 'n beans

jag önskar att jag kunde spela gitarr. att jag hade ett litet rum som var fyllt med mickar och knappar. att jag kunde fylla mitt anteckningsblock med ord som fick en melodi. att jag kunde bli inspirerad en längre tid. att det inte tog sådan lång tid att lära sig. att jag kunde slappna av och improvisera, för att det är så man skapar. så länge lyssnar jag på cookies 'n beans och avundas deras stämmor och röster. men jag hittar nog mitt sound till slut.

känslan av att vara nöjd

nu har jag äntligen fått sommarlov. trots detta hoppas jag på några mysiga regniga dagar innan skolan börjar. tanken är att jag ska stå i färgstänkta gamla jeans och en målarskjorta och få mitt rum att anta en ljusare ton. jag känner att jag börjar knyta an till min mer pyssliga och kreativa sida. den har varit undantryckt för ett tag. inser att tvn kanske inte alltid är så vänlig som den verkar och att jag inte mår så bra av den som jag tror. nej så i höst har jag bestämt mig för att börja med lite olika kreativa projekt. jag ska nämligen lära mig, åter igen, att sticka. tänkte också sy lite grann och fixa och dona med sådant som jag får ro av. ro, ett ganska gammalt ord men kanske det bästa. när jag skapat någonting med mina händer känner jag mig ofta rofylld inuti. precis som när man har en kopp te i handen och ser regnet droppa längs med fönsterrutan.

the backside of being an artist

why do you have to go up from bed, have breakfast, go to work?
why can't you have sunshine, a day off and a nice cup of tea with a friend?
so much time just fly away, and I'm still here with two feet on the ground. still I want it to keep on ticking. cause I don't want to be standing here for much longer.
just a couple of weeks left. then it's over and lovely fall starts.

sentimental dreaming

I'm sitting here at work with nothing more to do than watch a movie. The movie is about love, friendship and glamour. lots of glamour. the kind of film that make you want to dream yourself away. into a fantasy land beyond reality. where you can write the story and poke at anything and it will become true. where you are happy ever after and have everything you desires for. comparing with your own life, everything seems so grey and dull, left out from the magic. you want to be somewhere else, need to be somewhere else and because of that feeling you disappear in to a world full of sentimentality. in that world you loose your own life, just for a while. it's kind of scary how deep a film can affect your emotions. then the only thing you can do is to shake off that sentimentality while watching the credits titels and think that your life not really suck. that all you wish for might not be in that movie, in the life the charachters are living, but in reality. in your own life, that your dreams should be in it instead of out of it. to remember that after the show is over, the spotlights turns off and the cast goes home.

I press the button and the dvd opens. I change the film into another one and press play. as long as reality waits for me outside, I can wait for it inside.