dog är ett anagram av god

foto: Julia Wanke se http://www.hiddengarden.blogg.se/

var ute och gick med Vilma idag. faktiskt riktigt trevligt. jag tror att jag har börjat tycka om den hunden lite granna. hmm.... mjooo jag tror att en liten vänskap börjar växa fram. annars brukar jag inte ha så mycket till övers för detta djur. hon brukar vara ganska jobbig, springer jämt omkring och hon gnäller jämt. ^^ (det låter nästan som om en gammal gubbe knarrar över sin fru ^^) men iaf så tog jag mig tid till att gå ut på en icke stressad promenad. jag skulle låna tobbes dator och vi kom överens om att jag skulle få den efter en timme. så jag hade liksom dö tid som jag bara ville fördriva. så jag gick ut med hunden. det var faktistk riktigt skönt. fick klara huvudet och tankarna och inte tänka så mycket fast samtidigt tänka väldigt mycket.... om det nu ger er något annat än krumelurer i huvudet. en viktig upptäckt, dog blir baklänges god. och jag tänkte att på något sätt så hör dog-walks ihop med god-talks. fick iaf snacka lite med gud till och från, ni vet bara för att man ska ut på dog-walk för att ha lite god-talk, så måste man inte be hela vägen. vem gör egentligen det?! ^^ nej, det víktigaste, tror jag, är att gud ständigt är närvarande och inte egentligen att man hela tiden ber. som stefan (Mr R) sa "att be ständigt kanske inte menas att man ber HELA TIDEN utan kanske att man kan be hela tiden och att gud är så närvarande att man kan slänga upp en massa tankar hela tiden när som helst man vill" (okej, det var väääldigt fritt citerat, men ni kanske fattar poängen). så alltså gick jag och pratade, ömso lyssnade, ömso tänkte på något helt annat, ömso bara umgicks med gud. riktigt mysigt faktiskt. jag tror att det bästa är när gud sitter brevid en på bussen. eller i soffan eller så. att han finns där tillgänglig så att man när som helst man kommer på något att säga, bara kan slänga ur sig det utan att egentligen undra över vad man sa eller vad man ska säga. typ som när man sitter med sin bästa kompis eller dylikt. man kan sitta tysta i evigheter utan att det känns dumt och sen plötsligt kan man säga något "out of the blue" och det är inget konstigt med det. nej, mer naturligt åt folket!

nu ska jag strax (typ om en timme, vilken tidsoptimist.... ler nåt ;) ner till kyrkan för att spela in en övningsversion av min låt. så att mina snälla duktiga och grymma musiker vet vad de ska spela ^^.

-kram