dagen före dopparedan

tänk att det redan är den 23. känns som en stor klyscha att hela tiden säga att tiden går fort men vad gör man då klycshan upptäcks vara verklighet. julafton. redan?
hemma står tiden ibland still känns det som. jag är inne i min egna förkylda bubbla. men lite julstök har man hunnit med. fast det är ändå mycket kvar. jag påminns ständigt om alla julkort jag inte har hunnit skicka. och jag som skulle komma ihåg att skicka dem iaf i år. en hel resa över atlanten ska dem, undra om de hinner dit innan vintern är slut? jag måste säga att jag verkligen är sämst på vykort. åter och åter igen upptäcker jag detta då jag misslyckas med att fylla i dessa små rader och lägga dem på postlådan. det är där min nostalgiska vilja krockar med min glömska sida. idag sitter jag i raggsockor och nålar på min kjol. jag har bestämt mig för att vara lite huslig och lägga upp den kjolen som jag tänkte ha på julafton. senare idag ska vi baka lite och ta in granen. jag ska också få min första julklapp, spännande! sedan blir det paketinslagning, tomtar, julmusik och allmänt en mysig och varm stämning i vårat lilla hus. förväntan byggs upp inför morgondagen och när man lägger sig för att sova kan man bara inte förstå att den kommit så snart.
god jul