jag har bestämt mig för att jag kan göra vad jag vill av min blogg. den är ju ändå till mest för mig själv. så därför har jag bestämt mig för att jag får skriva på svenska. och inte behöver jag ha dåligt samvete för det. konstigt nog har jag det lite. det känns som om jag ger upp. är lat. inte orkar. är slö. fast det egentligen handlar om att jag faktiskt vill skriva på mitt språk nu. för att det är enklare. för att livet är svårt att beskriva. för att jag inte orkar. är jag verkligen lat då?
det finns så mkt som man skulle vilja göra. i morse vaknade jag och faktiskt kände mig lite kreativ. den pigga, energiska känslan höll i sig, i tro det eller ej, några timmar men nu tror jag den har försvunnit. blir mest trött av allt som ska göras och ensamheten som smyger sig på. att ha sina bästa vänner långt har ifrån är inte lätt när man inte känner sig så stor. plötsligt finns det så mkt att tänka på. att fundera kring. att ta beslut om. längtar efter att få vara liten igen. att få krypa upp i din famn och veta att du fixar saker åt mig. att jag bara behöver vara liten och söt så att du kan ta hand om mig. men vi växer upp. vi ska bli stora. klara oss själva. och många gånger vill jag det. men nu känns det för stort. just denna minut. kanske om jag blundar och börjar om. kanske att det känns lättare då.
No comments:
Post a Comment