ibland så går det helt enkelt inte att göra det man borde. man vet vad man ska göra. man kommer bara inte iväg. startskottet har ljudit för längesen. jag bara står kvar med en konstig känsla i magen. tror den skulle kunna kallas lathet. obekvämt att ta ett steg. ja det är för skönt att bara stå kvar. inte behöva göra någonting. fast på samma sätt är det ganska obekvämt, att efter ett tag inte ha ådstakommit någonting. lovar att inför nästa gång... men man står alltid och trampar på samma ställe. eller så finns det alltid en fin ursäkt.
ja jag borde verkligen plugga..
1 comment:
jag vet att du kommer fnysa åt detta inlägg nu MEN: att plugga och samtidigt få betalt, är verkligen så stört bra! pluggtiden kommer aldrig mera igen, så försök ta vara på den! du kommer jobba hela livet sen iaf :) (håller nu upp armarna i försvarsställning när du tänker slå mig o skrika högt åt mitt uttalande)
Post a Comment