just nu känner jag mig väldigt liten. väldigt väldigt liten. det är ett sånt där tillfälle då man helt enkelt bara vill krypa under täcket. åter igen har jag gjort om samma sak. just det jag inte ville göra. valt mig själv istället för gud. min egen egoism framför att ta hand om andra. valt bort det jag vet att jag själv mår bra av för en kort kick. men istället för att hamna i självömkan. känna sig värdelös och därmed handlingsförlamad. känna att det inte går att göra någonting åt detta. känna att om jag aldrig kan göra rätt i det lilla inte heller kommer klara av stora saker jag vill göra. känna att hoppet helt enkelt är ute och att ingenting kommer att förändras för jag vet att jag kommer hamna i denna situation flera gånger om. att känna sig som en usel liten pyssling till människa. jag försöker då flytta fokuset från mig själv. för egentligen handlar det inte om hur JAG ska lösa detta eller om hur dålig lilla JAG är. ursäkter spelar ingen roll, för gud vet allt ändå. istället fortsätter jag tacka honom för att han kan göra någonting åt det. för att han är starkare än vad jag är. för att han är värd att äras. om jag ändrar min inställning från mig själv och vänder fokuset på gud istället får det mig att dras bort ifrån dessa dåliga sidor och beslut hos mig själv och närmare guds version av livet. om jag vänder mig mot gud, om så bara stå där utan att göra någonting, så vet jag att det kan vara nog. att han hjälper mig vidare. att han vänder sig mot mig.
-Jakobs brev 4:8
No comments:
Post a Comment