stel som en pinne

jag gick omkring här på morgonen och sjöng lite, dansade lite och bara gjorde precis vad jag kände för. jag kom att tänka på att vi, främst i sverige och väst världen, när vi sjunger till gud ofta ska vara väldigt representiva och värdiga. man kan på sin höjd sträcka upp sina händer eller sluta ögonen. allt med en medvetenhet om hur man uppfattas av grannen och med en kontroll över hur man beter sig. visst kan det vara ett sätt att möta gud, i stillhet. lika så är vi olika som människor och använder oss av olika sätt att utrycka oss på. men trots det kan jag inte låta bli att bli lite upprörd att man inte kan göra på annat sätt, eller kanske väldigt inspirerad att göra någonting annat än just stilla sång. i bibeln står de att de dansade av glädje. att det var ett utrycksätt för tacksamhet till gud. en form av tillbedjan.

"Då skall flickorna dansa i glädje,
ynglingar och gamla fröjdas.
Deras sorg skall jag vända i jubel,
jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan."
-Jermia 31:13

"David och hela Israel dansade framför Gud med liv
och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner,
till cymbaler och trumpeter."
-1 krön 13:8

"Gläd er på den dagen och dansa av fröjd,
ty er lön blir stor i himlen.
På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna"
-Luk6:23

ibland får jag sådan lust att bara röra på kroppen för att jag är glad. för att jag är så tacksam att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, hela kroppen blir då ett utryckssätt för vad jag känner. det blir ett kroppsspråk som får tala då orden inte räcker till. och då det är vetenskapligt bevisat att man frigör endorfiner när man rör på sig borde man också bli lyckligare av att dansa. det kanske känns obekvämt först men om du slutar bry dig så mycket om hur folk runt omkring ska uppfatta dina moves så går det mycket bättre. jag tror att det är väldigt värdefullt att kunna ära gud på olika sätt och att dansen är ett viktigt sätt. att den blir ett ärligt uttryck för rak kommunikation helt enkelt. rak och ärlig kommunikation av tacksamhet till gud.

låt dig inspireras!

African Children's Choir- Walking in the light of God
lyssna även på deras skiva på spotify. :)

Reason I Sing

Sitter och lyssnar på Jimmy Needhams låt "Reason I sing" och bara sluter ögonen och håller med i precis allt vad han säger. om hur man hela tiden söker efter bekräftelse, uppmärksamhet, lycka i saker och hos andra människor. om hur omvärlden får bli för stor och hur berömmelse, karriär eller pengar blir för viktigt. om hur allt måste vara så mycket för att räknas. världens förvridna syn på vad människan som person är värd. vad jag måste uppnå för att överhuvudtaget läggas märke till. hur vårt perspektiv på livet missar poängen och hur man som människa inte är något stort jämfört med gud. hur ens världsliga berömmelse och strålkastarljus inte är någonting jämfört med gud. att just därför är det gud som räknas. att det är hur jag kan ära gud som spelar roll. att det inte är jag som står i centrum för uppmärksamheten. att jag inte heller behöver söka någonting annat än gud. att jag får slappna av och vara nöjd med att bara vara skapad av gud. att komma ihåg att det inte är allt runt omkring som bestämmer vem jag är och hur lyckad jag är. att veta att det inte spelar någon roll vilken position, vilken karriär, vilken berömmelse och bekräftelse jag får av världen så länge jag tillhör gud. det är hur jag förvaltar den gåva och det uppdrag jag har fått av honom som betyder något på riktigt.

"Why are we so convinced a bigger audience
Is simply common sense to have?
Maybe success is measured best
By nothing less then our obedience

So if I'm destined for a small stage
The small crowds and the small pay
Then maybe even in a small way
I can bring You fame

Cuz even accolades someday will fade away
Oh just like me
Yes everything but You, yeah
And many years from now it won't matter
How I write the rhymes I do, yeah
Help me get back to the reason I sing for You"

tänk vad skönt att veta att jag inte behöver bära kraven från världen på mina små axlar.

Jag är bara snäll

när jag åker buss brukar jag ta undan väskan så att någon som inte får plats kan sätta sig bredvid mig. jag burkar le lite och kanske till och med hälsa på personen ifråga, för att denne inte ska känna sig obekväm som sätter sig bredvid mig. sedan kommer oron. den sitter kvar där under hela färden. frågan snurrar i mitt huvud "hur ska jag göra om jag måste gå av INNAN min bussgranne!?". ibland brukar jag ursäkta mig och plinga där jag ska gå av, där det är närmast. fast allt som oftast åker jag några hållplatser extra, ända in till centrum, för där är det troligast att personen bredvid också ska gå av. konstigt nog får jag dåligt samvete för att jag måste störa personens bussro genom att gå av lite tidigare. jag måste krångla mig förbi, mumla ursäkta och generat fösäkra personen om att jag faktiskt måste gå av här, att jag inte bara är oförskämd. när jag satt där och väntade på att få gå av på hållplatsen längst bort så tänkte jag att detta är ju höjden av svenskhet. att inte göra någon förnär har gått så långt som att behöva gå längre i regnet från bussen bara för att jag inte vågar säga till att jag ska gå av. typ som att man inte vågar säga att man inte tycker om kaffe (även om jag i detta fall gör det..)att man inte vågar tuta på folk som kör fel i trafiken och att man hellre behåller ett par försmå skor än att lämna tillbaka dem. att man hellre är tyst då en kompis gör någonting dumt än att våga säga någonting som skulle bli obekvämt. att man helt enkelt hellre är tyst än att riskera att man kanske får en reaktion på det man säger. att våga ta plats, vara obekväm och annorlunda. att göra allt detta och förstå att det inte är något personen ifråga dör utav och inte jag heller för den delen.

sista sommardagen

Gårdagen kännetecknades av spontanitet. först mötte jag Kamilla och Grace för en härlig pratstund och ett löfte om ett fint besök då jag var påväg till skolan. sedan när jag trött är påväg hem blir jag medbjuden på sommarens bästa båttur. Jag morbror och kusinerna tog båten bort till Hellemansö och badade, fikade frukt och chokladmuffins, åkte rutchkana och jagade änder samt lilla M. det blev härliga miner då vattnet ibland var lite för kallt och då även jag blev blöt av vattenslangen. sedan åkte vi racer hem och sjöng "i vått och torrt" för det gör tydligen tjejerna i musikvideon. åker båt så att håret blåser. efter det blev det rest-buffé och sen dags för jobb. första danslektionen för terminen! kände mig onödigt stel och trött så jag undrar egentligen vad mina joggingturer har bidragit till egentligen. dagen avslutades med en tur ner till kyrkan med J för att spela och sjunga lite. somnade utmattad efter all denna flärd!

sommarflört

idag när jag vaknade var det soligt ute och nästan 20 grader varmt. jag har mina blommiga skor och solglasögon på huvudet. en flicka med blommigt hår på t-shirten och en rosarutig skjorta. mina naglar är målade i rostig vinröd med brun touch. ett minne ifrån lördagen. just nu vill jag sitta vid sjön, dingla med benen och minnas. minnas för att fördröja känslan, för att behålla den lite till.

det gnager liksom på insidan

jag börjar förstå lite mer om Gud. förstå lite mer om mig. att jag är trasig. att jag behövs. att gud vill göra saker genom mig. inte enkla bekväma saker utan svåra obekväma saker. samtal och handlingar som får mig att bekänna färg. att efter jag har gjort det går det inte att ursäkta sig, låtsas som ingenting och krypa tillbaka till det gråa stadiet där allt är normalt. anpassat. osynligt. jag börjar förstå lite vad det krävs av mig. inte som krav utan som fakta. vilken roll jag faktiskt kan ha. inte för att jag är bäst, perfekt eller utomordentlig utan för att jag är människa. att jag kan få kämpa för Gud, hjälpa andra genom att vara annorlunda. men att det är sjukt svårt. att Gud då måste övertyga mig om att bara han är rätt. ge mig mod att stå där som ett fån och veta att jag ändå har gjort skillnad. för att gud är på riktigt och det jobbiga obekväma jag gör är viktigt.

inspiration på tillfälligt besök

två fyndiga textfraser har tillkommit till min samling. känns bra att igen få skapa någonting musikaliskt. nu gäller det bara att skaparglädjen håller i sig så vi kommer till refrängen någon gång. längtar tills sånglektionerna börjar, få sjunga loss lite och förhoppningsvis utveckla min röst. nu ska jag dock be om en annan inspiration. ska vara duktig och plugga, göra undan rester. oh så härligt. så nu pluggar jag ur internetkontakten, tar med mig datorn upp till det okontaktbara rummet och skriver uppsats. känns motigt men beslutsamheten måste bara infinna sig. mitt nya akademiska liv ska börja. eller i alla fall övningen inför det. nu ska arbetet bli gjort direkt och där med basta! inga dåliga ursäkter här inte. sen har jag varit på information om kursen engelska C -CAE (Cambridge Certificate). känns spännande fast svårt. där kan man snacka om akademisk kurs liksom. kommer i vilket fall lära mig att plugga med disciplin. det har bestämt mig för i alla fall!

att förstå är ibland inte att kunna

när saker går in genom ena örat, passerar hjärncentralen, halkar på en liten "dum"-cell precis efter "förstånds"-cellen, går ut genom andra örat kan man undra om man egentligen har något mer än två celler i huvudet. när jag vet att jag måste ändra, anpassa mig, anstränga mig för att förbättra. kommunicera, göra skillnad, samspela, hjälpa till. varför kan jag då prata om det, tänka på det och förstå det utan att egentligen blir någon handling efteråt? att det alltid ska vara mycket snack och lite verkstad. hur ska man göra för att aktivt bli aktiv? att handlandet ska få högre prioritet. att man inte bara blir en person som förstår utan också skrider till verket. håller vad man lovar, både teoretiskt och praktiskt. Jag vill inte längre stå där och säga att jag vet, jag förstår, jag ska ändra på det eller göra på detta sättet, utan att det egentligen inte blir någonting av det. för hundrade gången säger jag "jag ska verkligen försöka", likväl menar jag det lika mycket som alla andra gångerna, kanske förhoppningsvis mer. fast så länge det inte händer någonting spelar det ingen roll hur mycket jag menar det jag säger. Nej, kvinna skrid till verket!

pest eller kolera?

Nu har jag betalat (!) och hämtat ut mitt vaccin för Namibia resan! känns galet nära nu och ska bli hur häftigt som helst. dagen har spenderats med att sitta och fila på projektarbetet som vi ska göra på plats en Afrique. snart blir det namibia möte med fika och upptakt. planeringen ska stämmas av och vaccinet tas. två steg framåt mot resan.

jag har precis kommit in till skolan igen efter att ha varit ute och övningskört i regnet. gick helt ok men lite stressigt är det med massa droppar, bilar och cyklister. fattar inte att uppkörningen inte heller den ligger långt borta. tog jag mig vatten över huvudet genom att boka den så snart? måste ringa körskolan också. inget att skjuta upp Hanna! har i alla fall hämtat jämkningspappret. bara att ringa kommun I.F och lämna in så får jag förhoppningsvis min lön snart! det är ju den som ska finansiera allt jag tar mig för...

vissa egenskaper växer inte bort när man blir vuxen...

känns som om det blivit mycket tal om vuxenhet här nu på ett tag. måste säga att jag egentligen inte känner mig ett dugg vuxen, eller jo nu ljög jag. jag känner mig faktiskt lite vuxen. lite malligt stolt över att jag faktiskt är ganska stor nu. allt jag hört om att det inte känns annorlunda när man fyller myndig stämmer nog inte in på mig. fast vad vet jag, den vuxna glansen kanske försvinner när man möter vardagen igen och födelsedagen bara är ett minne blott. trots att jag kanske känner mig lite mer vuxen känner jag mig inte ett dugg större och det är med en konstig känsla i magen jag ser på alla ettor varav ett flertal är både längre och bredare än mig. att nu vara störst och gå i trean är inte sån självförtroende boost som alla säger det heller. men det kanske håller en ödmjuk. ja nu ska mitt nya liv börja, komma i tid på morgonen, lämna in arbeten innan deadline och vara ödmjuk inför människor. har redan misslyckats med de två första men kanske att jag kan lyckas bättre med det sistnämnda. jag får sätta mitt hopp till det. idag ska jag göra några ärenden, hämta vaccin till namibia, lämna tillbaka en lånebok och ringa körskolan. ska försöka lämna in min nya dator också, finns tydligen varken ljud eller dvd avkodning. två måsten som ska fixas snarast. annars är jag väldigt nöjd med min lilla sak. undrar vad den ska få för namn. "datorn" känns lite opersonligt nu när han ska följa med mig varje dag. jag ska fila på det. :)

nu vilar sveriges framtid även på mina axlar...

jaha då var man 18 då, ägare av en alldeles egen dator (dock inte premiär inlägget) en alldeles egen orkidé och ett lägenhetskontrakt (etage våning och sjöutsikt !!) plus uppkörningsdatum. kan man bli mer vuxen? jag sitter nu och väntar på att skolan ska börja, har ätit skogsbärsyoghurt med flingor till frukost (drar ner vuxen poängen en aning) och ska snart hänga tvätt (där gick den upp igen). sofia g kommer och hämtar mig på cykel och vi ska sälla till skolan! mkt härligt :)) allt känns väldigt konstigt.. sommarlovet flög som vanligt förbi trots att jag inte riktigt hunnit vara ledig. men nuförtiden går väl all tid fort eller vad är det alla vuxna brukar säga. vill också TACKA alla fina släkt och vänner som kom och firade med mig igår, tårta blev över så ni är välkomna för påfyllning. dagen blev toppen härlig och glädjen sitter kvar även dagen efter! :)
för att avsluta inlägget ska jag nu gå och ta en jordgubbsgodis och sen fortsätta med mina väldigt vuxna bestyr!

tantkörning

idag har jag varit ute och tränat mina hjärnceller. mina armmuskler och mitt lokalsinne. så går det när man ska lära sig köra bil. blir rätt irriterad när det kommer enkla missar jag vet jag borde kunna. typ som att veta när man ska åka in i en rondell, får motorstopp av stress och så. känns inte bra då man helst vill ta körkort innan augusti. borde man sänka sin ribba och sitt mål eller helt enkelt bita ihop och köra hårdare? träna mer kanske? lära sig att tro att jag faktiskt kan. det är inte lätt när man inte är säker på att man kan. när man faktiskt kan krocka om JAG gör fel. köra på någon om JAG gör fel, eller få betala 1000-tals kronor om JAG gör fel. snacka om livsfarlig press. inte undra på att man kör som en tant... lyckades i alla fall undvika denna idag. får se hur det går i morgon. vill helst inte ha en rullator på kofångaren...

cookies 'n beans

jag önskar att jag kunde spela gitarr. att jag hade ett litet rum som var fyllt med mickar och knappar. att jag kunde fylla mitt anteckningsblock med ord som fick en melodi. att jag kunde bli inspirerad en längre tid. att det inte tog sådan lång tid att lära sig. att jag kunde slappna av och improvisera, för att det är så man skapar. så länge lyssnar jag på cookies 'n beans och avundas deras stämmor och röster. men jag hittar nog mitt sound till slut.

känslan av att vara nöjd

nu har jag äntligen fått sommarlov. trots detta hoppas jag på några mysiga regniga dagar innan skolan börjar. tanken är att jag ska stå i färgstänkta gamla jeans och en målarskjorta och få mitt rum att anta en ljusare ton. jag känner att jag börjar knyta an till min mer pyssliga och kreativa sida. den har varit undantryckt för ett tag. inser att tvn kanske inte alltid är så vänlig som den verkar och att jag inte mår så bra av den som jag tror. nej så i höst har jag bestämt mig för att börja med lite olika kreativa projekt. jag ska nämligen lära mig, åter igen, att sticka. tänkte också sy lite grann och fixa och dona med sådant som jag får ro av. ro, ett ganska gammalt ord men kanske det bästa. när jag skapat någonting med mina händer känner jag mig ofta rofylld inuti. precis som när man har en kopp te i handen och ser regnet droppa längs med fönsterrutan.