en övergående tid

nu bloggar jag istället allt oftare på tantruth.blogspot.com
vi ses där.

slut. punkt.

ladda om inför sista veckan. ikväll flyr jag för en kort stund. gamla elverket kl 18. eller var det kl 19. ses vi?

booker's guitar

två dagar av städande, tvättande, nynnande och bakande känner jag mig rätt nöjd. tänk att man kan känna sig otroligt tillfredställd av att fixa och dona. av att lovsjunga gud genom just detta. Nu ska mitt ryska rågbröd vila i två timmar medan jag pluggar och nyser av för mycket mjöl i näsan. lyssnar på soft blues med eric bibb.

booker's guitar has a story to tell...then what's your story?

påverkan

tänk vad galet saker kan bli bara för att man låter sig påverkas av små saker. det är helt enkelt min filosofiska tankeställning för idag. nu ska jag skaka av mig bryddheten och känna mig sådär glad och tillfreds som jag gjorde i morse. det känns bättre!

bort blåst

idag har jag varit ute med hunden på baksidan och krattat löv. känner mig väldigt höstig i stor grå tjocktröja, flanellskjorta och stövlar. håret lite så där arbetsamt uppslängt i en tofs. krattan i högsta hugg! jag gick och gnolade lite för mig själv och funderade på att lägga löven som täcke över mammas lilla kära rabatt. för så gör underbara clara nämligen.
men när jag pustande körde den trasiga skottkärran mot rabatten fastnade hjulet i ett kaninhål och jag slog i smalbenet. där försvann den romantiska trädgårdslyckan. till råga på allt sprang hunden iväg och jag fick springa efter. ilsken och dan. trots detta fick jag hälsa på en trevlig farbror, han tyckte att det var fasligt mycket löv. bättre att låta vinden blåsa bort dem sa han. jag svarade glatt att lite måste man väl ändå kratta!

Goodmorning Jesus

idag ringde väckarklockan vid 6.10. kändes som jag aldrig hade gått upp så tidigt i hela mitt liv. men det gick bra, jag kom tillslut upp ur sängen. mer av rädsla för att syster skulle vakna än av prestation. åt frukost och läste minut bibeln. kände press från mina nerver att ha lite personlig andakt då jag skulle ha en väldigt läskig körlektion kl 8.00 (därav den tidiga uppstigningen) jag satte på mig mina höstskor med snörning och halsduken virad typ 4 varv och traskade iväg till bussen. var förvånansvärt i god tid. hoppade på bussen och så säger den inspelade rösten. "nästa hållplats, H-skolan". tänkte, "oj, har de ändrat hållplatserna...?" såklart inte, jag hade självklart stigit på dubbleringsbussen. inte undra på att han såg så undrande ut när jag klev på och sa mitt trevliga morgon "hej". fick vänta extra vid skolans pissluktande trasiga hållplats och åkte sedan vidare in mot stan och körskolan. bad lite extra och det payade verkligen off! lektionen gick som smort och vi bockade av alla saker jag varit nervös över med ett fett OK! :)

tänk vad lite PA kan göra! :)

soul by heart

sitter och lyssnar på pauline och blir riktigt inspirerad. just nu vill jag bara ha en källare, en hemma studio och ett gäng härliga svettiga och fokuserade musiker som bara älskar att jamma soul. är det för mycket begärt? hur stort får man drömma liksom? om jag knäpper med fingrarna blir det verklighet då? knäpper med fingrarna gör jag i alla fall till musiken och försöker hänga med i texten. försöker få min röst lika härlig och svängig.

med stänk på förklädet och rosor på kinderna

nu har jag satt mig och pustat ut efter en intensiv eftermiddag. kom hem från skolan och lyxade till det med överbliven smält chokladfondu och mandarin för att sedan börja vispa våffelsmeten. förklädet på och det av grannen lånade våffeljärnet igång! sen gick allt av bara farten. tallriken gick i golvet, smöret brändes vid och sylten spilldes. sen var det dags att plocka undan, diska, sopa, gå ut med komposten, torka och lämna tillbaka järnet. phew... är det en hemmafrus dagliga bestyr? inte vet jag men så farligt var det nog ändå inte. ganska trivsamt att stå i ett randigt förkläde med ett bord fullt av hungriga ungar. kanske skulle man göra sig en karriär på detta?

sleepy head

idag vaknade jag av min fina väckarklocka och kämpade mig som vanligt upp ur sängen. fixade i ordning mig och gjorde mig klar för att åka till kyrkan direkt efter frukost. när jag kommer ner färdigpackad och klar så undrar mamma vart jag ska åka. har helt glömt bort att det är gudstjänst kl 16.oo idag och inte kl 11.oo härligt! då hade jag kunnat sova längre, mkt längre. det är på ett sätt väldigt skönt att få extra tid som man inte räknat med, men känner att bitterheten över att ha gått upp för tidigt sitter kvar. men inte vill jag leva mitt liv bittert så jag tänker göra i ordning en god frukost sätta mig med syster framför 7th heaven och mysa. sedan ska det städas på rummet och göras fint. kan bli en riktigt fin dag också, om jag ändrar inställning. tummen upp för det. :)

hålla för ögonen eller nypa sig i armen?

foto: jag
idag har jag på mig min gammelmormor Gurlis vinröda basker. känner mig väldigt fin och höstig i den. igår var det en helt underbar dag ute. ett sånt där otroligt overkligt härligt höstväder som jag föralltid vill förknippa hösten med. fast alla andra tycker det bara regnar under hösten, de missar helt enkelt guldkornen. jag fick en fin promenad med riktigt bra samtal. tänk att man mår så bra av att vara ute, andas, promenera och samtala med den bästa av alla goda vänner. tänk att gud har skapat naturen för mig.

idag är det körkortsteori som gäller. ett steg närmare. gäller att jag skärper mig nu så jag får det där rosa kortet som öppnar vägarnas frihet någon gång. sen är det studentmösseprovning. jag ska alltså bestämma vad som ska stå på min väldigt efterlängtade mössa och nu vet jag knappt om jag vågar gå dit. jag tror jag börjar få lite kalla fötter av studenten. helt plötsligt så har jag ingen aning om vad jag vill göra. ingen plan ingenting bestämt. hela mitt liv har jag alltid haft en plan. fast det kanske är det som är charmen, att inte ha en plan? jag vet liksom inte om jag bara vill springa och gömma mig av rädsla eller om jag knappt kan fatta att det är sant, att jag snart är klar med den största epoken hittills i mitt liv?

nog med funderingar, dags för lunch.

omtumlad

då har man varit i afrika. andra gången på plats. första gången ordentligt upplevd. just nu finns det så mycket som snurrar i mitt huvud att det är svårt att skriva om vad som har hänt. svårt att berätta om allt utan att ha en konkret fråga. så ni får helt enkelt fråga om ni vill veta. allt var väldigt annorlunda. kan inte riktigt komma fram till om det var bra eller dåligt. en väldigt blandad känsla. man kan vända och vrida på det. vad som var positivt och vad som var negativt. en helt annan värld var det i alla fall, trots att den i mycket inte skiljde sig ifrån min egen. konstigt att det kan vara så. på andra sidan jorden. fascinerande att man kan sätta sig i en stor låda, somna och sedan helt plötsligt (..ca 14 timmar senare..) befinna sig på en plats man bara har satt fingret på kartan. ja, jag har fortfarande inte förstått att jag faktiskt var där.


fler bilder kommer senare, lika så berättelser. här är platsen där vi åkte vilse och blev eskorterade av en föredetta poliskonstapel. lite hard core...

kort kort

Sitter och blir inspirerad av 60-talet och Twiggy. är riktigt sugen på att klippa av mig håret igen. strunta i att det är lite läskigt, att man vissa dagar känner sig konstig och pojkig för att alla andra flickor har långt lockigt hår i mittbena. jag kan inte ha mittbena och mitt hår blir mer som en lejonman när jag har långt hår. nej då är det roligare att vara annorlunda, våga har lite attityd som ingen annan har. trots att det är lite läskigt. jag försöker att utmana mig själv i att våga vara annorlunda, inte följa strömmen hela tiden. hitta vad jag själv trivs i. nu när jag uppnått en sådan mogen ålder inser jag att man inte på långa vägar har kommit så långt som man själv tror. och jag tror att jag har bra självförtroende! men mer och mer inser jag att jag allt som oftast känner mig väldigt osäker. den känslan tycker jag inte om. men det jag också måste förstå är att osäkerheten försvinner inte genom att man har rätt kläder, mode, snyggt, att man ser ut på ett viss sätt. rätt sätt. osäkerheten försvinner bara när jag blir säker på vem jag är i Gud. låter kanske konstigt och ogreppbart men när jag ser till vad jag vet Gud har skapat mig till så hamnar jag rätt. det är svårt att inse att man är älskad precis som man är, varje äckel-måndag och varje fin-fredag. för det är det simpla, klyschiga och uppenbara det handlar om.
att Gud älskar mig.

och med det låter jag mig inspireras!

Londoners

Tofflorna är på och teet kokat. förkylningen har inte släppt, fast är bättre än i måndags. är trött för jag vaknade mitt i natten av att telefonluren låg av och tjöt i regelbundna tut. sen kunde jag inte somna om alls. så sömnen i natt har varit väldigt sporadisk. samt att jag har drömt om konstiga saker och personer som inte alls hör hemma i min dröm. idag så har dagen börjat med att läsa svärkusines blogg, jonas alltså, och avundas honom som har det så bra på Livskraft. dagen fortsätter med att kolla på svt/play och Londoners. nu skulle jag bara haft min stickning.

dagens utmaning: gå på middagsbönen helt själv

det stavas P L U G G

Nu sitter jag hemma i kofta, halsduk och tofflor med en kallnad kopp te bredvid mig. förkylningen blir lite lättare att handskas med sådär kl 10.30 så det är skönt att det värsta är över. vill verkligen inte bli sjuk innan namibia resan. vore antidrömmen. innan dess måste jag dock göra undan en massa skolarbete. och just nu känner jag att jag aldrig har haft en sådan idé torka, fast jag tar tag i saken och tvingar fram en bra idé ändå. har lärt mig att det är så man får göra när man är effektiv. denna egenskap går framåt trots allt. känns faktiskt nästan lite hoppfullt. men det krävs mycket jobb. får dra i nödbromsen varje gång man sneglar på tv:n, filmen, godiset, solljuset, facebook eller min spännande bok. nej här ska man vara duktig.

trots att veckan känns tung har jag en underbar helg i ryggen. till och med att det blir ett litet leende då jag tänker på den fina vilostunden i solen nere vid sjön. dessutom är det galet att jag faktiskt åker till Afrika på lördag! jag menar, på riktigt ska jag sätta mig på ett plan. på riktigt ska jag packa min väska, ta med pass och kamera och åka på en verklig expedition. som vi sa i den gamla saaben igår, livet börjar ju verkligen nu. läskigt och härligt!
sandra, tänker på dig.
det pirrar i magen både för min egen skull och för andras.

nu ska jag fortsätta studera och boka av min "att göra lista". känns hoppfullt trots allt.

flytta fokus

foto: Katarina Axelsson

just nu känner jag mig väldigt liten. väldigt väldigt liten. det är ett sånt där tillfälle då man helt enkelt bara vill krypa under täcket. åter igen har jag gjort om samma sak. just det jag inte ville göra. valt mig själv istället för gud. min egen egoism framför att ta hand om andra. valt bort det jag vet att jag själv mår bra av för en kort kick. men istället för att hamna i självömkan. känna sig värdelös och därmed handlingsförlamad. känna att det inte går att göra någonting åt detta. känna att om jag aldrig kan göra rätt i det lilla inte heller kommer klara av stora saker jag vill göra. känna att hoppet helt enkelt är ute och att ingenting kommer att förändras för jag vet att jag kommer hamna i denna situation flera gånger om. att känna sig som en usel liten pyssling till människa. jag försöker då flytta fokuset från mig själv. för egentligen handlar det inte om hur JAG ska lösa detta eller om hur dålig lilla JAG är. ursäkter spelar ingen roll, för gud vet allt ändå. istället fortsätter jag tacka honom för att han kan göra någonting åt det. för att han är starkare än vad jag är. för att han är värd att äras. om jag ändrar min inställning från mig själv och vänder fokuset på gud istället får det mig att dras bort ifrån dessa dåliga sidor och beslut hos mig själv och närmare guds version av livet. om jag vänder mig mot gud, om så bara stå där utan att göra någonting, så vet jag att det kan vara nog. att han hjälper mig vidare. att han vänder sig mot mig.

"Närma er Gud och han skall närma sig er"
-Jakobs brev 4:8

stel som en pinne

jag gick omkring här på morgonen och sjöng lite, dansade lite och bara gjorde precis vad jag kände för. jag kom att tänka på att vi, främst i sverige och väst världen, när vi sjunger till gud ofta ska vara väldigt representiva och värdiga. man kan på sin höjd sträcka upp sina händer eller sluta ögonen. allt med en medvetenhet om hur man uppfattas av grannen och med en kontroll över hur man beter sig. visst kan det vara ett sätt att möta gud, i stillhet. lika så är vi olika som människor och använder oss av olika sätt att utrycka oss på. men trots det kan jag inte låta bli att bli lite upprörd att man inte kan göra på annat sätt, eller kanske väldigt inspirerad att göra någonting annat än just stilla sång. i bibeln står de att de dansade av glädje. att det var ett utrycksätt för tacksamhet till gud. en form av tillbedjan.

"Då skall flickorna dansa i glädje,
ynglingar och gamla fröjdas.
Deras sorg skall jag vända i jubel,
jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan."
-Jermia 31:13

"David och hela Israel dansade framför Gud med liv
och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner,
till cymbaler och trumpeter."
-1 krön 13:8

"Gläd er på den dagen och dansa av fröjd,
ty er lön blir stor i himlen.
På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna"
-Luk6:23

ibland får jag sådan lust att bara röra på kroppen för att jag är glad. för att jag är så tacksam att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, hela kroppen blir då ett utryckssätt för vad jag känner. det blir ett kroppsspråk som får tala då orden inte räcker till. och då det är vetenskapligt bevisat att man frigör endorfiner när man rör på sig borde man också bli lyckligare av att dansa. det kanske känns obekvämt först men om du slutar bry dig så mycket om hur folk runt omkring ska uppfatta dina moves så går det mycket bättre. jag tror att det är väldigt värdefullt att kunna ära gud på olika sätt och att dansen är ett viktigt sätt. att den blir ett ärligt uttryck för rak kommunikation helt enkelt. rak och ärlig kommunikation av tacksamhet till gud.

låt dig inspireras!

African Children's Choir- Walking in the light of God
lyssna även på deras skiva på spotify. :)

Reason I Sing

Sitter och lyssnar på Jimmy Needhams låt "Reason I sing" och bara sluter ögonen och håller med i precis allt vad han säger. om hur man hela tiden söker efter bekräftelse, uppmärksamhet, lycka i saker och hos andra människor. om hur omvärlden får bli för stor och hur berömmelse, karriär eller pengar blir för viktigt. om hur allt måste vara så mycket för att räknas. världens förvridna syn på vad människan som person är värd. vad jag måste uppnå för att överhuvudtaget läggas märke till. hur vårt perspektiv på livet missar poängen och hur man som människa inte är något stort jämfört med gud. hur ens världsliga berömmelse och strålkastarljus inte är någonting jämfört med gud. att just därför är det gud som räknas. att det är hur jag kan ära gud som spelar roll. att det inte är jag som står i centrum för uppmärksamheten. att jag inte heller behöver söka någonting annat än gud. att jag får slappna av och vara nöjd med att bara vara skapad av gud. att komma ihåg att det inte är allt runt omkring som bestämmer vem jag är och hur lyckad jag är. att veta att det inte spelar någon roll vilken position, vilken karriär, vilken berömmelse och bekräftelse jag får av världen så länge jag tillhör gud. det är hur jag förvaltar den gåva och det uppdrag jag har fått av honom som betyder något på riktigt.

"Why are we so convinced a bigger audience
Is simply common sense to have?
Maybe success is measured best
By nothing less then our obedience

So if I'm destined for a small stage
The small crowds and the small pay
Then maybe even in a small way
I can bring You fame

Cuz even accolades someday will fade away
Oh just like me
Yes everything but You, yeah
And many years from now it won't matter
How I write the rhymes I do, yeah
Help me get back to the reason I sing for You"

tänk vad skönt att veta att jag inte behöver bära kraven från världen på mina små axlar.

Jag är bara snäll

när jag åker buss brukar jag ta undan väskan så att någon som inte får plats kan sätta sig bredvid mig. jag burkar le lite och kanske till och med hälsa på personen ifråga, för att denne inte ska känna sig obekväm som sätter sig bredvid mig. sedan kommer oron. den sitter kvar där under hela färden. frågan snurrar i mitt huvud "hur ska jag göra om jag måste gå av INNAN min bussgranne!?". ibland brukar jag ursäkta mig och plinga där jag ska gå av, där det är närmast. fast allt som oftast åker jag några hållplatser extra, ända in till centrum, för där är det troligast att personen bredvid också ska gå av. konstigt nog får jag dåligt samvete för att jag måste störa personens bussro genom att gå av lite tidigare. jag måste krångla mig förbi, mumla ursäkta och generat fösäkra personen om att jag faktiskt måste gå av här, att jag inte bara är oförskämd. när jag satt där och väntade på att få gå av på hållplatsen längst bort så tänkte jag att detta är ju höjden av svenskhet. att inte göra någon förnär har gått så långt som att behöva gå längre i regnet från bussen bara för att jag inte vågar säga till att jag ska gå av. typ som att man inte vågar säga att man inte tycker om kaffe (även om jag i detta fall gör det..)att man inte vågar tuta på folk som kör fel i trafiken och att man hellre behåller ett par försmå skor än att lämna tillbaka dem. att man hellre är tyst då en kompis gör någonting dumt än att våga säga någonting som skulle bli obekvämt. att man helt enkelt hellre är tyst än att riskera att man kanske får en reaktion på det man säger. att våga ta plats, vara obekväm och annorlunda. att göra allt detta och förstå att det inte är något personen ifråga dör utav och inte jag heller för den delen.

sista sommardagen

Gårdagen kännetecknades av spontanitet. först mötte jag Kamilla och Grace för en härlig pratstund och ett löfte om ett fint besök då jag var påväg till skolan. sedan när jag trött är påväg hem blir jag medbjuden på sommarens bästa båttur. Jag morbror och kusinerna tog båten bort till Hellemansö och badade, fikade frukt och chokladmuffins, åkte rutchkana och jagade änder samt lilla M. det blev härliga miner då vattnet ibland var lite för kallt och då även jag blev blöt av vattenslangen. sedan åkte vi racer hem och sjöng "i vått och torrt" för det gör tydligen tjejerna i musikvideon. åker båt så att håret blåser. efter det blev det rest-buffé och sen dags för jobb. första danslektionen för terminen! kände mig onödigt stel och trött så jag undrar egentligen vad mina joggingturer har bidragit till egentligen. dagen avslutades med en tur ner till kyrkan med J för att spela och sjunga lite. somnade utmattad efter all denna flärd!

sommarflört

idag när jag vaknade var det soligt ute och nästan 20 grader varmt. jag har mina blommiga skor och solglasögon på huvudet. en flicka med blommigt hår på t-shirten och en rosarutig skjorta. mina naglar är målade i rostig vinröd med brun touch. ett minne ifrån lördagen. just nu vill jag sitta vid sjön, dingla med benen och minnas. minnas för att fördröja känslan, för att behålla den lite till.