Jag är bara snäll

när jag åker buss brukar jag ta undan väskan så att någon som inte får plats kan sätta sig bredvid mig. jag burkar le lite och kanske till och med hälsa på personen ifråga, för att denne inte ska känna sig obekväm som sätter sig bredvid mig. sedan kommer oron. den sitter kvar där under hela färden. frågan snurrar i mitt huvud "hur ska jag göra om jag måste gå av INNAN min bussgranne!?". ibland brukar jag ursäkta mig och plinga där jag ska gå av, där det är närmast. fast allt som oftast åker jag några hållplatser extra, ända in till centrum, för där är det troligast att personen bredvid också ska gå av. konstigt nog får jag dåligt samvete för att jag måste störa personens bussro genom att gå av lite tidigare. jag måste krångla mig förbi, mumla ursäkta och generat fösäkra personen om att jag faktiskt måste gå av här, att jag inte bara är oförskämd. när jag satt där och väntade på att få gå av på hållplatsen längst bort så tänkte jag att detta är ju höjden av svenskhet. att inte göra någon förnär har gått så långt som att behöva gå längre i regnet från bussen bara för att jag inte vågar säga till att jag ska gå av. typ som att man inte vågar säga att man inte tycker om kaffe (även om jag i detta fall gör det..)att man inte vågar tuta på folk som kör fel i trafiken och att man hellre behåller ett par försmå skor än att lämna tillbaka dem. att man hellre är tyst då en kompis gör någonting dumt än att våga säga någonting som skulle bli obekvämt. att man helt enkelt hellre är tyst än att riskera att man kanske får en reaktion på det man säger. att våga ta plats, vara obekväm och annorlunda. att göra allt detta och förstå att det inte är något personen ifråga dör utav och inte jag heller för den delen.

sista sommardagen

Gårdagen kännetecknades av spontanitet. först mötte jag Kamilla och Grace för en härlig pratstund och ett löfte om ett fint besök då jag var påväg till skolan. sedan när jag trött är påväg hem blir jag medbjuden på sommarens bästa båttur. Jag morbror och kusinerna tog båten bort till Hellemansö och badade, fikade frukt och chokladmuffins, åkte rutchkana och jagade änder samt lilla M. det blev härliga miner då vattnet ibland var lite för kallt och då även jag blev blöt av vattenslangen. sedan åkte vi racer hem och sjöng "i vått och torrt" för det gör tydligen tjejerna i musikvideon. åker båt så att håret blåser. efter det blev det rest-buffé och sen dags för jobb. första danslektionen för terminen! kände mig onödigt stel och trött så jag undrar egentligen vad mina joggingturer har bidragit till egentligen. dagen avslutades med en tur ner till kyrkan med J för att spela och sjunga lite. somnade utmattad efter all denna flärd!

sommarflört

idag när jag vaknade var det soligt ute och nästan 20 grader varmt. jag har mina blommiga skor och solglasögon på huvudet. en flicka med blommigt hår på t-shirten och en rosarutig skjorta. mina naglar är målade i rostig vinröd med brun touch. ett minne ifrån lördagen. just nu vill jag sitta vid sjön, dingla med benen och minnas. minnas för att fördröja känslan, för att behålla den lite till.

det gnager liksom på insidan

jag börjar förstå lite mer om Gud. förstå lite mer om mig. att jag är trasig. att jag behövs. att gud vill göra saker genom mig. inte enkla bekväma saker utan svåra obekväma saker. samtal och handlingar som får mig att bekänna färg. att efter jag har gjort det går det inte att ursäkta sig, låtsas som ingenting och krypa tillbaka till det gråa stadiet där allt är normalt. anpassat. osynligt. jag börjar förstå lite vad det krävs av mig. inte som krav utan som fakta. vilken roll jag faktiskt kan ha. inte för att jag är bäst, perfekt eller utomordentlig utan för att jag är människa. att jag kan få kämpa för Gud, hjälpa andra genom att vara annorlunda. men att det är sjukt svårt. att Gud då måste övertyga mig om att bara han är rätt. ge mig mod att stå där som ett fån och veta att jag ändå har gjort skillnad. för att gud är på riktigt och det jobbiga obekväma jag gör är viktigt.

inspiration på tillfälligt besök

två fyndiga textfraser har tillkommit till min samling. känns bra att igen få skapa någonting musikaliskt. nu gäller det bara att skaparglädjen håller i sig så vi kommer till refrängen någon gång. längtar tills sånglektionerna börjar, få sjunga loss lite och förhoppningsvis utveckla min röst. nu ska jag dock be om en annan inspiration. ska vara duktig och plugga, göra undan rester. oh så härligt. så nu pluggar jag ur internetkontakten, tar med mig datorn upp till det okontaktbara rummet och skriver uppsats. känns motigt men beslutsamheten måste bara infinna sig. mitt nya akademiska liv ska börja. eller i alla fall övningen inför det. nu ska arbetet bli gjort direkt och där med basta! inga dåliga ursäkter här inte. sen har jag varit på information om kursen engelska C -CAE (Cambridge Certificate). känns spännande fast svårt. där kan man snacka om akademisk kurs liksom. kommer i vilket fall lära mig att plugga med disciplin. det har bestämt mig för i alla fall!

att förstå är ibland inte att kunna

när saker går in genom ena örat, passerar hjärncentralen, halkar på en liten "dum"-cell precis efter "förstånds"-cellen, går ut genom andra örat kan man undra om man egentligen har något mer än två celler i huvudet. när jag vet att jag måste ändra, anpassa mig, anstränga mig för att förbättra. kommunicera, göra skillnad, samspela, hjälpa till. varför kan jag då prata om det, tänka på det och förstå det utan att egentligen blir någon handling efteråt? att det alltid ska vara mycket snack och lite verkstad. hur ska man göra för att aktivt bli aktiv? att handlandet ska få högre prioritet. att man inte bara blir en person som förstår utan också skrider till verket. håller vad man lovar, både teoretiskt och praktiskt. Jag vill inte längre stå där och säga att jag vet, jag förstår, jag ska ändra på det eller göra på detta sättet, utan att det egentligen inte blir någonting av det. för hundrade gången säger jag "jag ska verkligen försöka", likväl menar jag det lika mycket som alla andra gångerna, kanske förhoppningsvis mer. fast så länge det inte händer någonting spelar det ingen roll hur mycket jag menar det jag säger. Nej, kvinna skrid till verket!

pest eller kolera?

Nu har jag betalat (!) och hämtat ut mitt vaccin för Namibia resan! känns galet nära nu och ska bli hur häftigt som helst. dagen har spenderats med att sitta och fila på projektarbetet som vi ska göra på plats en Afrique. snart blir det namibia möte med fika och upptakt. planeringen ska stämmas av och vaccinet tas. två steg framåt mot resan.

jag har precis kommit in till skolan igen efter att ha varit ute och övningskört i regnet. gick helt ok men lite stressigt är det med massa droppar, bilar och cyklister. fattar inte att uppkörningen inte heller den ligger långt borta. tog jag mig vatten över huvudet genom att boka den så snart? måste ringa körskolan också. inget att skjuta upp Hanna! har i alla fall hämtat jämkningspappret. bara att ringa kommun I.F och lämna in så får jag förhoppningsvis min lön snart! det är ju den som ska finansiera allt jag tar mig för...