I'd listened to her, 'cause I know how it hurts

denna helg har varit både vilsam och uttröttande. konstigt egentligen för jag har inte gjort särskillt mycket. kanske är det stressen som kommer av att man skjuter upp allt man borde göra. den kommer göra mig gammal i förtid ^^
i fredags var jag på us och fick äran att lyssna till Franzis livsberättelse. den riktigt tog tag i mig och det var både jobbigt och uppmuntrande att höra allt hon hade gått igenom. lördagen innebar jobb och sedan en lång hemma dag. både skönt och jobbigt. jag och mamma fick i alla fall en mysig handlig på city gross och sedan med en skräckblandadförtjusning rullade vi/jag hemmåt i forden. tror aldrig jag varit så rädd som jag var när jag satt bakom ratten och rullade fortare och fortare ner för backen i mörkret. men mamma sa att man inte kunde flyga av vägen så jag trodde henne och vi kom ner för backen in i staden. phew. allt gick bra trots allt och nu är jag hur glad som helst över att känna mig vuxen. haha. måste ju tillägga att lördagen var full av vuxen poäng.
jag jobbade, kom hem och lagade mat åt min familj och inte bara köttbullar utan thaikyckling och pasta. jag åkte och handlade och sedan körde jag bil och hämtade min syster!! whoooho... fast lite läskigt också. snart får jag nog som sagt gråahår.

söndag har nu varit lovsång i kyrkan. både härligt och besvärligt. men kanske att jag fick tag på någonting speciellt ändå. även om det inte kändes som världsförändrande. men det var väl också det som niclas sa idag. att man behöver sträcka sina rötter djupare. det vill jag göra. även om det är kämpigt.

enkelt och kanske lite pikant

jag sitter nu i min lila plyschdress och mina fina fårskinnstofflor som värmer sådär gott och läser underbaraclara's blogg (http://www.folkbladet.nu/?cat=89). jag tänker att det kanske inte alltid måste vara så svårt och proffsigt helatiden. kanske att det bara behöver vara enkelt. att man mest bara får hänga med i livets svängar och inte oroa sig allt för mycket om dem. denna vecka har jag drömt mig bort väldigt mycket. önskat att jag befann mig på en annan plats i en annan tid. efter ett tag blir det då ganska jobbigt att veta att verkligheten egentligen bara är sin egen vardag. den blir grå, tung och degig. för mig är det en konst att vara nöjd. en konst att leva i nuet. att diskutera, analyser, reflektera över nuet är enkelt. att leva i det, lite mera svårt. jag längtar ofta till i morgon eller i över morgon eller till om ett år. för ibland har jag lite svårt att leva livet enkelt. jag förundras över det då jag tycker att jag ofta är så optimistisk. men kanske borde man ta vara på dagen ännu mer än vad man gör. inte bara önska att det vore en annan dag än var det faktiskt är. jag ska försöka idag. för hur svårt kan det va?

i taket lyser stjärnorna

tänk vad många tankar som rusar genom ens huvud innan man ska sova. små tankar som ibland får en stor betydelse. små ord som ibland blir stora. är det något speciellt med att ligga på rygg med huvudet på kudden och bara titta upp i taket? är det känslan av vila. trygghet. ensamhet. tysthet. eller är det precis som med saker och ting som får en konstig skugga så fort lampan är släckt. som med monstrena under sängen som växer så fort dörren stängs. är det för att tiden tycks stå stilla bara för en sekund. precis då innan man sluter ögonen. blundar och kryper ner lite extra långt under täcket. drar snabbt upp tåna och kurar ihop sig. för det är ju alltid kallt i fotändan. många gånger har jag tänkt på någonting viktigt. någonting jag velat skriva ner. men precis innan min fina lilla tanke ska sparas, bäddas ner i minnets mjuka säng så försvinner jag bort i sömnen. många gånger har jag också tänkt på någonting hemskt, jobbigt eller ledsamt. de gånger man kämpar för att hålla minnets dörr stängd. då tycks det vara omöjligt att somna. denna gång, då jag ännu inte har krypit ner i sängen tycks huvudet vara fullt av små sömniga tankar. som väntar på att få drömma. om sagoländer, prinsessor och regnbågsfärgade godisklubbor. jag tror jag ska gå och sova nu. kanske skriva ner en tanke i mitt lilla block som jag numera har vid sängen. kanske, om det är någonting fint och viktigt.

nödvändigt.

bloggen har blivit lite lidande under de sista veckorna.. men kanske att det inte gör någonting. sitter nu i skolan och det är ca 1 och en halv timme kvar tills jag ska till DANSA och jobba. sedan jazz för fulla muggar! ska bli kul ändå men det känns som om allting går i tuggummi...skönt på ett sätt. har just avklarat min mardrömsdag. hade två stora inlämningsuppgifter och de blev tillslut ganska bra. fast är lite arg över att allting löste sig. för nu har jag ingen anledning till att inte hamna där igen. jag är lat. bekväm. tids optimist. avskyr den kombinationen. tänk att man alltid ska tro att allt kommer att gå. att man inte lär sig ta ansvar. ja, alltid kan deadlinen flyttas.. jag har iaf tagit med mig matlåda idag. duktigt!
kanske får den lilla händelsen genomsyra dagen? och att jag faktiskt lyckades lämna in båda uppgifterna. fast där har vi det igen. jag kom undan. igen. kanske är jag helt enkelt världens största läxsmitare? eller lär man sig trots allt av sina misstag fastän jag är lite trög?

just nu har jag mest tråkigt. har tid över men är så trött på att plugga.. och än är ju ingenting sådär brådskande akut som det måste vara för att jag ska ta tag i saker. nej än så länge är allting lugnt igen.
nu saknas bara en kopp kaffe med dig.
det är tugnt när man har så många att sakna.

some where over the rainbow

ibland så går det helt enkelt inte att göra det man borde. man vet vad man ska göra. man kommer bara inte iväg. startskottet har ljudit för längesen. jag bara står kvar med en konstig känsla i magen. tror den skulle kunna kallas lathet. obekvämt att ta ett steg. ja det är för skönt att bara stå kvar. inte behöva göra någonting. fast på samma sätt är det ganska obekvämt, att efter ett tag inte ha ådstakommit någonting. lovar att inför nästa gång... men man står alltid och trampar på samma ställe. eller så finns det alltid en fin ursäkt.

ja jag borde verkligen plugga..

allt på en gång

lovet är slut.skolan har börjat.jag har varit i Genève.pratat med ambassadören.förundrats över salarna där alla beslut tas.ätit färska croissanter till frukost.åkt rally på bergsvägar.letat efter en bergsget.ätit mcflurry på arlanda.ännu en gång upptäckt att jag älskar "vänner".pluggat två dagar i rad.börjat träna.kämpat mig upp ur sängen.haft en toppen tjejkväll.haft ett toppen telefonsamtal.har en toppen vän.och nu ska jag gå och äta lunch!

tillbaka till verkligheten...

nu sitter jag här i skolan och väntar på att få gå och äta lunch. har haft sånglektion nu på morgonen och egentligen inte gjort någonting på snart en timme. suttit och lyssnat på musik. övat lite på rocka fett låtarna och lyssnat på zia. kanske bara slappnat av lite tillsammans med gud. känns konstigt att vara tillbaka i skolan. vara tillbaka. att jullovet är slut. fast ändå känns det bra att börja igen. få snurr på livet igen. inte för mycket bara hoppas jag. detta lov har varit precis vad jag behövde. även om verkligheten är lite sur att bita i. nu kan man inte såsa längre. men positivt är att när tiden börjar gå igen kommer man fortare fram till de bra sakerna :) alltid lika positiv. men det gör det svåra lite enklare.
tack för att du finns bara ett sms bort..

hjälp mig Gud att vara tacksam.