slut. punkt.

ladda om inför sista veckan. ikväll flyr jag för en kort stund. gamla elverket kl 18. eller var det kl 19. ses vi?

booker's guitar

två dagar av städande, tvättande, nynnande och bakande känner jag mig rätt nöjd. tänk att man kan känna sig otroligt tillfredställd av att fixa och dona. av att lovsjunga gud genom just detta. Nu ska mitt ryska rågbröd vila i två timmar medan jag pluggar och nyser av för mycket mjöl i näsan. lyssnar på soft blues med eric bibb.

booker's guitar has a story to tell...then what's your story?

påverkan

tänk vad galet saker kan bli bara för att man låter sig påverkas av små saker. det är helt enkelt min filosofiska tankeställning för idag. nu ska jag skaka av mig bryddheten och känna mig sådär glad och tillfreds som jag gjorde i morse. det känns bättre!

bort blåst

idag har jag varit ute med hunden på baksidan och krattat löv. känner mig väldigt höstig i stor grå tjocktröja, flanellskjorta och stövlar. håret lite så där arbetsamt uppslängt i en tofs. krattan i högsta hugg! jag gick och gnolade lite för mig själv och funderade på att lägga löven som täcke över mammas lilla kära rabatt. för så gör underbara clara nämligen.
men när jag pustande körde den trasiga skottkärran mot rabatten fastnade hjulet i ett kaninhål och jag slog i smalbenet. där försvann den romantiska trädgårdslyckan. till råga på allt sprang hunden iväg och jag fick springa efter. ilsken och dan. trots detta fick jag hälsa på en trevlig farbror, han tyckte att det var fasligt mycket löv. bättre att låta vinden blåsa bort dem sa han. jag svarade glatt att lite måste man väl ändå kratta!

Goodmorning Jesus

idag ringde väckarklockan vid 6.10. kändes som jag aldrig hade gått upp så tidigt i hela mitt liv. men det gick bra, jag kom tillslut upp ur sängen. mer av rädsla för att syster skulle vakna än av prestation. åt frukost och läste minut bibeln. kände press från mina nerver att ha lite personlig andakt då jag skulle ha en väldigt läskig körlektion kl 8.00 (därav den tidiga uppstigningen) jag satte på mig mina höstskor med snörning och halsduken virad typ 4 varv och traskade iväg till bussen. var förvånansvärt i god tid. hoppade på bussen och så säger den inspelade rösten. "nästa hållplats, H-skolan". tänkte, "oj, har de ändrat hållplatserna...?" såklart inte, jag hade självklart stigit på dubbleringsbussen. inte undra på att han såg så undrande ut när jag klev på och sa mitt trevliga morgon "hej". fick vänta extra vid skolans pissluktande trasiga hållplats och åkte sedan vidare in mot stan och körskolan. bad lite extra och det payade verkligen off! lektionen gick som smort och vi bockade av alla saker jag varit nervös över med ett fett OK! :)

tänk vad lite PA kan göra! :)

soul by heart

sitter och lyssnar på pauline och blir riktigt inspirerad. just nu vill jag bara ha en källare, en hemma studio och ett gäng härliga svettiga och fokuserade musiker som bara älskar att jamma soul. är det för mycket begärt? hur stort får man drömma liksom? om jag knäpper med fingrarna blir det verklighet då? knäpper med fingrarna gör jag i alla fall till musiken och försöker hänga med i texten. försöker få min röst lika härlig och svängig.

med stänk på förklädet och rosor på kinderna

nu har jag satt mig och pustat ut efter en intensiv eftermiddag. kom hem från skolan och lyxade till det med överbliven smält chokladfondu och mandarin för att sedan börja vispa våffelsmeten. förklädet på och det av grannen lånade våffeljärnet igång! sen gick allt av bara farten. tallriken gick i golvet, smöret brändes vid och sylten spilldes. sen var det dags att plocka undan, diska, sopa, gå ut med komposten, torka och lämna tillbaka järnet. phew... är det en hemmafrus dagliga bestyr? inte vet jag men så farligt var det nog ändå inte. ganska trivsamt att stå i ett randigt förkläde med ett bord fullt av hungriga ungar. kanske skulle man göra sig en karriär på detta?

sleepy head

idag vaknade jag av min fina väckarklocka och kämpade mig som vanligt upp ur sängen. fixade i ordning mig och gjorde mig klar för att åka till kyrkan direkt efter frukost. när jag kommer ner färdigpackad och klar så undrar mamma vart jag ska åka. har helt glömt bort att det är gudstjänst kl 16.oo idag och inte kl 11.oo härligt! då hade jag kunnat sova längre, mkt längre. det är på ett sätt väldigt skönt att få extra tid som man inte räknat med, men känner att bitterheten över att ha gått upp för tidigt sitter kvar. men inte vill jag leva mitt liv bittert så jag tänker göra i ordning en god frukost sätta mig med syster framför 7th heaven och mysa. sedan ska det städas på rummet och göras fint. kan bli en riktigt fin dag också, om jag ändrar inställning. tummen upp för det. :)

hålla för ögonen eller nypa sig i armen?

foto: jag
idag har jag på mig min gammelmormor Gurlis vinröda basker. känner mig väldigt fin och höstig i den. igår var det en helt underbar dag ute. ett sånt där otroligt overkligt härligt höstväder som jag föralltid vill förknippa hösten med. fast alla andra tycker det bara regnar under hösten, de missar helt enkelt guldkornen. jag fick en fin promenad med riktigt bra samtal. tänk att man mår så bra av att vara ute, andas, promenera och samtala med den bästa av alla goda vänner. tänk att gud har skapat naturen för mig.

idag är det körkortsteori som gäller. ett steg närmare. gäller att jag skärper mig nu så jag får det där rosa kortet som öppnar vägarnas frihet någon gång. sen är det studentmösseprovning. jag ska alltså bestämma vad som ska stå på min väldigt efterlängtade mössa och nu vet jag knappt om jag vågar gå dit. jag tror jag börjar få lite kalla fötter av studenten. helt plötsligt så har jag ingen aning om vad jag vill göra. ingen plan ingenting bestämt. hela mitt liv har jag alltid haft en plan. fast det kanske är det som är charmen, att inte ha en plan? jag vet liksom inte om jag bara vill springa och gömma mig av rädsla eller om jag knappt kan fatta att det är sant, att jag snart är klar med den största epoken hittills i mitt liv?

nog med funderingar, dags för lunch.

omtumlad

då har man varit i afrika. andra gången på plats. första gången ordentligt upplevd. just nu finns det så mycket som snurrar i mitt huvud att det är svårt att skriva om vad som har hänt. svårt att berätta om allt utan att ha en konkret fråga. så ni får helt enkelt fråga om ni vill veta. allt var väldigt annorlunda. kan inte riktigt komma fram till om det var bra eller dåligt. en väldigt blandad känsla. man kan vända och vrida på det. vad som var positivt och vad som var negativt. en helt annan värld var det i alla fall, trots att den i mycket inte skiljde sig ifrån min egen. konstigt att det kan vara så. på andra sidan jorden. fascinerande att man kan sätta sig i en stor låda, somna och sedan helt plötsligt (..ca 14 timmar senare..) befinna sig på en plats man bara har satt fingret på kartan. ja, jag har fortfarande inte förstått att jag faktiskt var där.


fler bilder kommer senare, lika så berättelser. här är platsen där vi åkte vilse och blev eskorterade av en föredetta poliskonstapel. lite hard core...

kort kort

Sitter och blir inspirerad av 60-talet och Twiggy. är riktigt sugen på att klippa av mig håret igen. strunta i att det är lite läskigt, att man vissa dagar känner sig konstig och pojkig för att alla andra flickor har långt lockigt hår i mittbena. jag kan inte ha mittbena och mitt hår blir mer som en lejonman när jag har långt hår. nej då är det roligare att vara annorlunda, våga har lite attityd som ingen annan har. trots att det är lite läskigt. jag försöker att utmana mig själv i att våga vara annorlunda, inte följa strömmen hela tiden. hitta vad jag själv trivs i. nu när jag uppnått en sådan mogen ålder inser jag att man inte på långa vägar har kommit så långt som man själv tror. och jag tror att jag har bra självförtroende! men mer och mer inser jag att jag allt som oftast känner mig väldigt osäker. den känslan tycker jag inte om. men det jag också måste förstå är att osäkerheten försvinner inte genom att man har rätt kläder, mode, snyggt, att man ser ut på ett viss sätt. rätt sätt. osäkerheten försvinner bara när jag blir säker på vem jag är i Gud. låter kanske konstigt och ogreppbart men när jag ser till vad jag vet Gud har skapat mig till så hamnar jag rätt. det är svårt att inse att man är älskad precis som man är, varje äckel-måndag och varje fin-fredag. för det är det simpla, klyschiga och uppenbara det handlar om.
att Gud älskar mig.

och med det låter jag mig inspireras!

Londoners

Tofflorna är på och teet kokat. förkylningen har inte släppt, fast är bättre än i måndags. är trött för jag vaknade mitt i natten av att telefonluren låg av och tjöt i regelbundna tut. sen kunde jag inte somna om alls. så sömnen i natt har varit väldigt sporadisk. samt att jag har drömt om konstiga saker och personer som inte alls hör hemma i min dröm. idag så har dagen börjat med att läsa svärkusines blogg, jonas alltså, och avundas honom som har det så bra på Livskraft. dagen fortsätter med att kolla på svt/play och Londoners. nu skulle jag bara haft min stickning.

dagens utmaning: gå på middagsbönen helt själv

det stavas P L U G G

Nu sitter jag hemma i kofta, halsduk och tofflor med en kallnad kopp te bredvid mig. förkylningen blir lite lättare att handskas med sådär kl 10.30 så det är skönt att det värsta är över. vill verkligen inte bli sjuk innan namibia resan. vore antidrömmen. innan dess måste jag dock göra undan en massa skolarbete. och just nu känner jag att jag aldrig har haft en sådan idé torka, fast jag tar tag i saken och tvingar fram en bra idé ändå. har lärt mig att det är så man får göra när man är effektiv. denna egenskap går framåt trots allt. känns faktiskt nästan lite hoppfullt. men det krävs mycket jobb. får dra i nödbromsen varje gång man sneglar på tv:n, filmen, godiset, solljuset, facebook eller min spännande bok. nej här ska man vara duktig.

trots att veckan känns tung har jag en underbar helg i ryggen. till och med att det blir ett litet leende då jag tänker på den fina vilostunden i solen nere vid sjön. dessutom är det galet att jag faktiskt åker till Afrika på lördag! jag menar, på riktigt ska jag sätta mig på ett plan. på riktigt ska jag packa min väska, ta med pass och kamera och åka på en verklig expedition. som vi sa i den gamla saaben igår, livet börjar ju verkligen nu. läskigt och härligt!
sandra, tänker på dig.
det pirrar i magen både för min egen skull och för andras.

nu ska jag fortsätta studera och boka av min "att göra lista". känns hoppfullt trots allt.

flytta fokus

foto: Katarina Axelsson

just nu känner jag mig väldigt liten. väldigt väldigt liten. det är ett sånt där tillfälle då man helt enkelt bara vill krypa under täcket. åter igen har jag gjort om samma sak. just det jag inte ville göra. valt mig själv istället för gud. min egen egoism framför att ta hand om andra. valt bort det jag vet att jag själv mår bra av för en kort kick. men istället för att hamna i självömkan. känna sig värdelös och därmed handlingsförlamad. känna att det inte går att göra någonting åt detta. känna att om jag aldrig kan göra rätt i det lilla inte heller kommer klara av stora saker jag vill göra. känna att hoppet helt enkelt är ute och att ingenting kommer att förändras för jag vet att jag kommer hamna i denna situation flera gånger om. att känna sig som en usel liten pyssling till människa. jag försöker då flytta fokuset från mig själv. för egentligen handlar det inte om hur JAG ska lösa detta eller om hur dålig lilla JAG är. ursäkter spelar ingen roll, för gud vet allt ändå. istället fortsätter jag tacka honom för att han kan göra någonting åt det. för att han är starkare än vad jag är. för att han är värd att äras. om jag ändrar min inställning från mig själv och vänder fokuset på gud istället får det mig att dras bort ifrån dessa dåliga sidor och beslut hos mig själv och närmare guds version av livet. om jag vänder mig mot gud, om så bara stå där utan att göra någonting, så vet jag att det kan vara nog. att han hjälper mig vidare. att han vänder sig mot mig.

"Närma er Gud och han skall närma sig er"
-Jakobs brev 4:8

stel som en pinne

jag gick omkring här på morgonen och sjöng lite, dansade lite och bara gjorde precis vad jag kände för. jag kom att tänka på att vi, främst i sverige och väst världen, när vi sjunger till gud ofta ska vara väldigt representiva och värdiga. man kan på sin höjd sträcka upp sina händer eller sluta ögonen. allt med en medvetenhet om hur man uppfattas av grannen och med en kontroll över hur man beter sig. visst kan det vara ett sätt att möta gud, i stillhet. lika så är vi olika som människor och använder oss av olika sätt att utrycka oss på. men trots det kan jag inte låta bli att bli lite upprörd att man inte kan göra på annat sätt, eller kanske väldigt inspirerad att göra någonting annat än just stilla sång. i bibeln står de att de dansade av glädje. att det var ett utrycksätt för tacksamhet till gud. en form av tillbedjan.

"Då skall flickorna dansa i glädje,
ynglingar och gamla fröjdas.
Deras sorg skall jag vända i jubel,
jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan."
-Jermia 31:13

"David och hela Israel dansade framför Gud med liv
och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner,
till cymbaler och trumpeter."
-1 krön 13:8

"Gläd er på den dagen och dansa av fröjd,
ty er lön blir stor i himlen.
På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna"
-Luk6:23

ibland får jag sådan lust att bara röra på kroppen för att jag är glad. för att jag är så tacksam att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, hela kroppen blir då ett utryckssätt för vad jag känner. det blir ett kroppsspråk som får tala då orden inte räcker till. och då det är vetenskapligt bevisat att man frigör endorfiner när man rör på sig borde man också bli lyckligare av att dansa. det kanske känns obekvämt först men om du slutar bry dig så mycket om hur folk runt omkring ska uppfatta dina moves så går det mycket bättre. jag tror att det är väldigt värdefullt att kunna ära gud på olika sätt och att dansen är ett viktigt sätt. att den blir ett ärligt uttryck för rak kommunikation helt enkelt. rak och ärlig kommunikation av tacksamhet till gud.

låt dig inspireras!

African Children's Choir- Walking in the light of God
lyssna även på deras skiva på spotify. :)

Reason I Sing

Sitter och lyssnar på Jimmy Needhams låt "Reason I sing" och bara sluter ögonen och håller med i precis allt vad han säger. om hur man hela tiden söker efter bekräftelse, uppmärksamhet, lycka i saker och hos andra människor. om hur omvärlden får bli för stor och hur berömmelse, karriär eller pengar blir för viktigt. om hur allt måste vara så mycket för att räknas. världens förvridna syn på vad människan som person är värd. vad jag måste uppnå för att överhuvudtaget läggas märke till. hur vårt perspektiv på livet missar poängen och hur man som människa inte är något stort jämfört med gud. hur ens världsliga berömmelse och strålkastarljus inte är någonting jämfört med gud. att just därför är det gud som räknas. att det är hur jag kan ära gud som spelar roll. att det inte är jag som står i centrum för uppmärksamheten. att jag inte heller behöver söka någonting annat än gud. att jag får slappna av och vara nöjd med att bara vara skapad av gud. att komma ihåg att det inte är allt runt omkring som bestämmer vem jag är och hur lyckad jag är. att veta att det inte spelar någon roll vilken position, vilken karriär, vilken berömmelse och bekräftelse jag får av världen så länge jag tillhör gud. det är hur jag förvaltar den gåva och det uppdrag jag har fått av honom som betyder något på riktigt.

"Why are we so convinced a bigger audience
Is simply common sense to have?
Maybe success is measured best
By nothing less then our obedience

So if I'm destined for a small stage
The small crowds and the small pay
Then maybe even in a small way
I can bring You fame

Cuz even accolades someday will fade away
Oh just like me
Yes everything but You, yeah
And many years from now it won't matter
How I write the rhymes I do, yeah
Help me get back to the reason I sing for You"

tänk vad skönt att veta att jag inte behöver bära kraven från världen på mina små axlar.

Jag är bara snäll

när jag åker buss brukar jag ta undan väskan så att någon som inte får plats kan sätta sig bredvid mig. jag burkar le lite och kanske till och med hälsa på personen ifråga, för att denne inte ska känna sig obekväm som sätter sig bredvid mig. sedan kommer oron. den sitter kvar där under hela färden. frågan snurrar i mitt huvud "hur ska jag göra om jag måste gå av INNAN min bussgranne!?". ibland brukar jag ursäkta mig och plinga där jag ska gå av, där det är närmast. fast allt som oftast åker jag några hållplatser extra, ända in till centrum, för där är det troligast att personen bredvid också ska gå av. konstigt nog får jag dåligt samvete för att jag måste störa personens bussro genom att gå av lite tidigare. jag måste krångla mig förbi, mumla ursäkta och generat fösäkra personen om att jag faktiskt måste gå av här, att jag inte bara är oförskämd. när jag satt där och väntade på att få gå av på hållplatsen längst bort så tänkte jag att detta är ju höjden av svenskhet. att inte göra någon förnär har gått så långt som att behöva gå längre i regnet från bussen bara för att jag inte vågar säga till att jag ska gå av. typ som att man inte vågar säga att man inte tycker om kaffe (även om jag i detta fall gör det..)att man inte vågar tuta på folk som kör fel i trafiken och att man hellre behåller ett par försmå skor än att lämna tillbaka dem. att man hellre är tyst då en kompis gör någonting dumt än att våga säga någonting som skulle bli obekvämt. att man helt enkelt hellre är tyst än att riskera att man kanske får en reaktion på det man säger. att våga ta plats, vara obekväm och annorlunda. att göra allt detta och förstå att det inte är något personen ifråga dör utav och inte jag heller för den delen.

sista sommardagen

Gårdagen kännetecknades av spontanitet. först mötte jag Kamilla och Grace för en härlig pratstund och ett löfte om ett fint besök då jag var påväg till skolan. sedan när jag trött är påväg hem blir jag medbjuden på sommarens bästa båttur. Jag morbror och kusinerna tog båten bort till Hellemansö och badade, fikade frukt och chokladmuffins, åkte rutchkana och jagade änder samt lilla M. det blev härliga miner då vattnet ibland var lite för kallt och då även jag blev blöt av vattenslangen. sedan åkte vi racer hem och sjöng "i vått och torrt" för det gör tydligen tjejerna i musikvideon. åker båt så att håret blåser. efter det blev det rest-buffé och sen dags för jobb. första danslektionen för terminen! kände mig onödigt stel och trött så jag undrar egentligen vad mina joggingturer har bidragit till egentligen. dagen avslutades med en tur ner till kyrkan med J för att spela och sjunga lite. somnade utmattad efter all denna flärd!

sommarflört

idag när jag vaknade var det soligt ute och nästan 20 grader varmt. jag har mina blommiga skor och solglasögon på huvudet. en flicka med blommigt hår på t-shirten och en rosarutig skjorta. mina naglar är målade i rostig vinröd med brun touch. ett minne ifrån lördagen. just nu vill jag sitta vid sjön, dingla med benen och minnas. minnas för att fördröja känslan, för att behålla den lite till.

det gnager liksom på insidan

jag börjar förstå lite mer om Gud. förstå lite mer om mig. att jag är trasig. att jag behövs. att gud vill göra saker genom mig. inte enkla bekväma saker utan svåra obekväma saker. samtal och handlingar som får mig att bekänna färg. att efter jag har gjort det går det inte att ursäkta sig, låtsas som ingenting och krypa tillbaka till det gråa stadiet där allt är normalt. anpassat. osynligt. jag börjar förstå lite vad det krävs av mig. inte som krav utan som fakta. vilken roll jag faktiskt kan ha. inte för att jag är bäst, perfekt eller utomordentlig utan för att jag är människa. att jag kan få kämpa för Gud, hjälpa andra genom att vara annorlunda. men att det är sjukt svårt. att Gud då måste övertyga mig om att bara han är rätt. ge mig mod att stå där som ett fån och veta att jag ändå har gjort skillnad. för att gud är på riktigt och det jobbiga obekväma jag gör är viktigt.

inspiration på tillfälligt besök

två fyndiga textfraser har tillkommit till min samling. känns bra att igen få skapa någonting musikaliskt. nu gäller det bara att skaparglädjen håller i sig så vi kommer till refrängen någon gång. längtar tills sånglektionerna börjar, få sjunga loss lite och förhoppningsvis utveckla min röst. nu ska jag dock be om en annan inspiration. ska vara duktig och plugga, göra undan rester. oh så härligt. så nu pluggar jag ur internetkontakten, tar med mig datorn upp till det okontaktbara rummet och skriver uppsats. känns motigt men beslutsamheten måste bara infinna sig. mitt nya akademiska liv ska börja. eller i alla fall övningen inför det. nu ska arbetet bli gjort direkt och där med basta! inga dåliga ursäkter här inte. sen har jag varit på information om kursen engelska C -CAE (Cambridge Certificate). känns spännande fast svårt. där kan man snacka om akademisk kurs liksom. kommer i vilket fall lära mig att plugga med disciplin. det har bestämt mig för i alla fall!

att förstå är ibland inte att kunna

när saker går in genom ena örat, passerar hjärncentralen, halkar på en liten "dum"-cell precis efter "förstånds"-cellen, går ut genom andra örat kan man undra om man egentligen har något mer än två celler i huvudet. när jag vet att jag måste ändra, anpassa mig, anstränga mig för att förbättra. kommunicera, göra skillnad, samspela, hjälpa till. varför kan jag då prata om det, tänka på det och förstå det utan att egentligen blir någon handling efteråt? att det alltid ska vara mycket snack och lite verkstad. hur ska man göra för att aktivt bli aktiv? att handlandet ska få högre prioritet. att man inte bara blir en person som förstår utan också skrider till verket. håller vad man lovar, både teoretiskt och praktiskt. Jag vill inte längre stå där och säga att jag vet, jag förstår, jag ska ändra på det eller göra på detta sättet, utan att det egentligen inte blir någonting av det. för hundrade gången säger jag "jag ska verkligen försöka", likväl menar jag det lika mycket som alla andra gångerna, kanske förhoppningsvis mer. fast så länge det inte händer någonting spelar det ingen roll hur mycket jag menar det jag säger. Nej, kvinna skrid till verket!

pest eller kolera?

Nu har jag betalat (!) och hämtat ut mitt vaccin för Namibia resan! känns galet nära nu och ska bli hur häftigt som helst. dagen har spenderats med att sitta och fila på projektarbetet som vi ska göra på plats en Afrique. snart blir det namibia möte med fika och upptakt. planeringen ska stämmas av och vaccinet tas. två steg framåt mot resan.

jag har precis kommit in till skolan igen efter att ha varit ute och övningskört i regnet. gick helt ok men lite stressigt är det med massa droppar, bilar och cyklister. fattar inte att uppkörningen inte heller den ligger långt borta. tog jag mig vatten över huvudet genom att boka den så snart? måste ringa körskolan också. inget att skjuta upp Hanna! har i alla fall hämtat jämkningspappret. bara att ringa kommun I.F och lämna in så får jag förhoppningsvis min lön snart! det är ju den som ska finansiera allt jag tar mig för...

vissa egenskaper växer inte bort när man blir vuxen...

känns som om det blivit mycket tal om vuxenhet här nu på ett tag. måste säga att jag egentligen inte känner mig ett dugg vuxen, eller jo nu ljög jag. jag känner mig faktiskt lite vuxen. lite malligt stolt över att jag faktiskt är ganska stor nu. allt jag hört om att det inte känns annorlunda när man fyller myndig stämmer nog inte in på mig. fast vad vet jag, den vuxna glansen kanske försvinner när man möter vardagen igen och födelsedagen bara är ett minne blott. trots att jag kanske känner mig lite mer vuxen känner jag mig inte ett dugg större och det är med en konstig känsla i magen jag ser på alla ettor varav ett flertal är både längre och bredare än mig. att nu vara störst och gå i trean är inte sån självförtroende boost som alla säger det heller. men det kanske håller en ödmjuk. ja nu ska mitt nya liv börja, komma i tid på morgonen, lämna in arbeten innan deadline och vara ödmjuk inför människor. har redan misslyckats med de två första men kanske att jag kan lyckas bättre med det sistnämnda. jag får sätta mitt hopp till det. idag ska jag göra några ärenden, hämta vaccin till namibia, lämna tillbaka en lånebok och ringa körskolan. ska försöka lämna in min nya dator också, finns tydligen varken ljud eller dvd avkodning. två måsten som ska fixas snarast. annars är jag väldigt nöjd med min lilla sak. undrar vad den ska få för namn. "datorn" känns lite opersonligt nu när han ska följa med mig varje dag. jag ska fila på det. :)

nu vilar sveriges framtid även på mina axlar...

jaha då var man 18 då, ägare av en alldeles egen dator (dock inte premiär inlägget) en alldeles egen orkidé och ett lägenhetskontrakt (etage våning och sjöutsikt !!) plus uppkörningsdatum. kan man bli mer vuxen? jag sitter nu och väntar på att skolan ska börja, har ätit skogsbärsyoghurt med flingor till frukost (drar ner vuxen poängen en aning) och ska snart hänga tvätt (där gick den upp igen). sofia g kommer och hämtar mig på cykel och vi ska sälla till skolan! mkt härligt :)) allt känns väldigt konstigt.. sommarlovet flög som vanligt förbi trots att jag inte riktigt hunnit vara ledig. men nuförtiden går väl all tid fort eller vad är det alla vuxna brukar säga. vill också TACKA alla fina släkt och vänner som kom och firade med mig igår, tårta blev över så ni är välkomna för påfyllning. dagen blev toppen härlig och glädjen sitter kvar även dagen efter! :)
för att avsluta inlägget ska jag nu gå och ta en jordgubbsgodis och sen fortsätta med mina väldigt vuxna bestyr!

tantkörning

idag har jag varit ute och tränat mina hjärnceller. mina armmuskler och mitt lokalsinne. så går det när man ska lära sig köra bil. blir rätt irriterad när det kommer enkla missar jag vet jag borde kunna. typ som att veta när man ska åka in i en rondell, får motorstopp av stress och så. känns inte bra då man helst vill ta körkort innan augusti. borde man sänka sin ribba och sitt mål eller helt enkelt bita ihop och köra hårdare? träna mer kanske? lära sig att tro att jag faktiskt kan. det är inte lätt när man inte är säker på att man kan. när man faktiskt kan krocka om JAG gör fel. köra på någon om JAG gör fel, eller få betala 1000-tals kronor om JAG gör fel. snacka om livsfarlig press. inte undra på att man kör som en tant... lyckades i alla fall undvika denna idag. får se hur det går i morgon. vill helst inte ha en rullator på kofångaren...

cookies 'n beans

jag önskar att jag kunde spela gitarr. att jag hade ett litet rum som var fyllt med mickar och knappar. att jag kunde fylla mitt anteckningsblock med ord som fick en melodi. att jag kunde bli inspirerad en längre tid. att det inte tog sådan lång tid att lära sig. att jag kunde slappna av och improvisera, för att det är så man skapar. så länge lyssnar jag på cookies 'n beans och avundas deras stämmor och röster. men jag hittar nog mitt sound till slut.

känslan av att vara nöjd

nu har jag äntligen fått sommarlov. trots detta hoppas jag på några mysiga regniga dagar innan skolan börjar. tanken är att jag ska stå i färgstänkta gamla jeans och en målarskjorta och få mitt rum att anta en ljusare ton. jag känner att jag börjar knyta an till min mer pyssliga och kreativa sida. den har varit undantryckt för ett tag. inser att tvn kanske inte alltid är så vänlig som den verkar och att jag inte mår så bra av den som jag tror. nej så i höst har jag bestämt mig för att börja med lite olika kreativa projekt. jag ska nämligen lära mig, åter igen, att sticka. tänkte också sy lite grann och fixa och dona med sådant som jag får ro av. ro, ett ganska gammalt ord men kanske det bästa. när jag skapat någonting med mina händer känner jag mig ofta rofylld inuti. precis som när man har en kopp te i handen och ser regnet droppa längs med fönsterrutan.

the backside of being an artist

why do you have to go up from bed, have breakfast, go to work?
why can't you have sunshine, a day off and a nice cup of tea with a friend?
so much time just fly away, and I'm still here with two feet on the ground. still I want it to keep on ticking. cause I don't want to be standing here for much longer.
just a couple of weeks left. then it's over and lovely fall starts.

sentimental dreaming

I'm sitting here at work with nothing more to do than watch a movie. The movie is about love, friendship and glamour. lots of glamour. the kind of film that make you want to dream yourself away. into a fantasy land beyond reality. where you can write the story and poke at anything and it will become true. where you are happy ever after and have everything you desires for. comparing with your own life, everything seems so grey and dull, left out from the magic. you want to be somewhere else, need to be somewhere else and because of that feeling you disappear in to a world full of sentimentality. in that world you loose your own life, just for a while. it's kind of scary how deep a film can affect your emotions. then the only thing you can do is to shake off that sentimentality while watching the credits titels and think that your life not really suck. that all you wish for might not be in that movie, in the life the charachters are living, but in reality. in your own life, that your dreams should be in it instead of out of it. to remember that after the show is over, the spotlights turns off and the cast goes home.

I press the button and the dvd opens. I change the film into another one and press play. as long as reality waits for me outside, I can wait for it inside.

Dancin' in the moonlight

feels great to be exhausted and all swetty again! dance your butt of and just enjoy the music. be focused and coreograph. laugh and play. being silly. cause it's all about dancing. it's all about joy.

my comfort

"I'm running fast and free to you, 'cause you are my home where I wanna be."

when everything else seem to hard, you God are my only comfort. you're the only one who don't change. you are my home.

trust and undeserved love

God, I have one request.
one wish. one pray.
use me as you desire.
help me achive to do your will.
show me how you want me to act.
how to express. what to say.
help me to care for others with your way of love.
to bring your way of thinking in to my life and to others.
to serve in your kingdom. through your love.
please, let my voice reach up to you.

in humbleness and trust.

can't a girl dream?

kiddoz

well, I've been tested this week. my patient has been way tested. that's how it is to work with kids. never a cool moment. their puppy eyes don't get to me now... I've got immunity that's for sure. ;) because of this, I don't have the energy to write anything more. so, bye.

friends

yesterday I went home to Sara and Lydia for some girlsnight. saw their apartement for the first time and once again my fingers started to itch.. I want to decorate my own! soon! but that life has not started for me, yet. it was really nice and we ate rubarb pie and watched "friends" till we dropped. it was nice to have kind of a slumber party. was a long time since I last had one. I guess that you're too busy and that slumber parties belongs to childhood, but every holiday you reexperience the cosy, sweet and exciting girly slumber parties when you stay up all night long and eat lot of unhealthy food. very nice!

otherwise I'm a working woman. but if you're going to pay your driverslicense by yourself you'll have to earn some money. feels a little bit weird though. to be on vacation and still work. I guess I'll get use to it. for now, I miss summer. the warmth and sunny evenings. the feeling of hope and future, and no worries. the smell of strawberries and flowers. pleas god give me that?

well, God seems both very close and yet far away. just like my other very dear friends. a text message away and yet, too far away. the technics haven't quite convinced me on that part. I miss you. the world seem too big and lonely sometimes. then I take my refuge in daydreaming and singing. you and me god. we're the best duet. and at the moment we're a trio. God, myself and Jimmy Needham.

"Oh, Jesus give me more than words."

"Maybe for a minute I can get back to the heart of it
Sure I’ve got zeal, but does love have a part in it?
Passionate words and beautiful phrases
They just don’t mean much if I don’t have Jesus in it"

The attic

when you sometimes has a whole day just to yourself. or at least not doing anything in particular that includes other human beings, you get time to organize your feelings. your thoughts. your mind and heart. you find boxes with old pictures, drawings or stories that you've not seen in a very long time. neither thought of in a very long time. you feel memories flash by in a rush and sometimes you're overwelmed with feelings from the past. you see boxes you first want to take a closer look at, but then you regret and push it further in, further away. you don't want to remember what's inside. while organizing in your attic you can find lots of stuff you have forgotten. your hands get sore and your knees dusty from trying to find all your memories. emotions. thoughts. you have put away lots of thoughts up here through the years. your mind is like an attic. you may not be aware of it or maybe you've lost your key.

for now, I have a lot of feelings and thoughts that I want to put down, carefully in a nice and neat box. put away with love and sentimentality. I also have feelings and thoughts that I just want to throw away. never see again. put in a box and push it hard in to the corner in the very back of my attic. wheather it is one of those two categories it's simple. it's harder when you don't know in what box to put your thoughts. then you've just to take them with you down again. carry them some more. even if you don't want to. consider where you should put them. give the thoughts some time. cause in the attic they'll just collect dust and be forgotten, until you decide to climb the long ladder up there again. it's too soon to put a lable on. the attic will have to wait some more.

music beyond tunes

I listened to mary mary's album the sound while I cleansed my room. the track "boom" started and I just got taken away by this lyrics;

"you don't seem to have a problem when my language is profane,
but you're offended and insulted when I say 'in Jesus name'.
still I close my eyes, I bow my head and fall to my knees.
'cause my conviction is much stronger than my need to please."

no matter what people think or say I want to bow my head and fall to my KNEES and praise Jesus for everything in my life. humble my self cause he's so much greater than I. through all I am whorship Him.

caught again

really need to get this school work done! the countdown has started and summer holiday's on in two days. :) or it would have been if I wasn't so grown up and are going to work for almost the entire summer... yey! but atleast I'll get some money for my drivers license. :)

at the moment I'm just done with an amazing pasta salad that I'm going to bring to our "namibia-group-gathering" this evening. it's finally confirmed that we can go in september! awsome, I'm very very excited. :)) well, while I'm turning my awsome salad I started to think about my very nice homework and how much I'd like it to be done. or at least the last part. over and over again I talk about change, I know.. but never change it though. always pushing the line.. or atleast the deadline. yesterday was a real winner. had all time in the world and still didn't do a thing! just felt miserable and tired.. well, soon school's finished.. or atleast if I'm lucky. now I'm going to give it a try. I'm such a good person :)

listening to Ole Borud. shakin the ground. might be one of the best albums ever.
see ya.

I think I have something going on...

well, I feel very good cause I've been studying all day long. and quite effectivly too. so I know I'm aloud to feel proud. soon I'll head down town to fix my train ticets and then to school. we have a class about making the movie "Hata Göteborg" and the director's coming to visit and answer questions. I'm very excited and think it's gonna be very interesting. later we'll pick up Louice, it's gonna be so nice to meet her again. and I'm very glad she's staying with me. :)
the sun is shining and today I have been eating lunch out on the trampoline acompanied by Vilma and my brother. my legs and face are still sparkling white but I hope that soon'll change. feel the summer's taste and the joy it brings. now I'm gonna change from my jeans shorts and beloved ben&jerry's t-shirt into something more fancy and go on a bike ride along the lake.

it's june and I love it!

hard work

today I've actually been studying from 9-5... or almost. 12-16.30 atleast. :) but I'm very happy with myself and my pile of homework's down from 5-4.
the sun has been shining all day and I really can sense the smell of summer... if my nose wouldn't be all botherd by pollen. but you could feel the warmth for sure. I started the day with my singing lesson and my teacher brought up the song "shackles" and said let's sing just for fun today. so there we where praising god together, don't know about her but I certainly did! but it was great to just sing out to god and start your day with it. now I'm heading out in the car with grandpa to pick up mum. the roads, here I come!

stop and listen

this weekend has been really good. this friday we had a fashion show and an aucion of all the clothes. the money are going to be donated to help orphanage children in Calcutta, India. it was a great evening, and aferwards some of the girls and I went home to Linda and Oscar. We talked about traveling, future, love, kisses in the moonlight and adventure. we had a great time with many laughters. after a long day I finally arrived to bed. I was very happy to be able to sleep all morning though.
saturday, we went down town, mum sis and I, to buy some presents for the birthday kids and then home to make dinner and cake. Grandpa arrived from spain and we picked him up at the train staion with myself as the very nervous chauffeur. then we had the wonderful strawberrie cake my mum very well did. in the evening some friends and I went to Tesa for boardgames and tacos. and today, I'm sitting here by my self in a quiet house listening to my new favourite, Bethany Dillon. studying in my new second handed jeans shirt. later I'm going to lovisa for graduate-party! :)

see ya guys :)

a questionable mind

well, sometimes you just wonder why on earth won't you go to bed!?
that's kind of the feeling I'm having right at the moment.
I'm very tired and should need a good sleep. at the mood where everyone, but certain people whom I choose, annoyes me. when all you want is some peace and quiet and to spend the evening your way. but then everyone seems to be everywhere. still they don't really do anything so you should not be upset by them. but still you are. when times like this happens you either ignore your feelings and try to push them ayaw. which results in an un defineble irritation. or you take your refuge in dreams. dreaming of a picknick out in the sun with strawberries and your best friend. dreaming of a cup of tea and a good book all alone. dreaming of an apartment of your own where you can sing as loud as you want without anyone telling you to stop. to dance around all over the kitchen place, be alone with your thoughts and your words without anyone questioning it. still though all of this is cirkling around my thoughts I'm just too safe where I am. at least for a moment or two. so I'll just go to bed and tomorrow when I wake up all of it will just be dreams and I will have a smile on my face anyway.

sunday

really frustrated about my leg. won't stop hurt. really how bad can a stretch be?
it's a little bit better today though, so atleast I can be happy about that. :) today we've been at grandma's for dinner. quite hard to see her feeling so ill. and be so tiny. never thought of her as tiny but now she appear to be almost shorter than I am. only thing we can do really is pray. but sometimes it still seems like it's not enough.

this last days of the week have been really hectic. good though that this weekend has been really slow. got time to rest. so maybe my injured leg isn't too bad at all...well, now I'm gonna continue listening to Lisa McClendon and maybe start doing some homework. maybe.. :)

status

Hanna Sundin- känner sig som en flyttgubbe.har damm i näsan.har ont i ryggen.har lakrits mellan tänderna.känner doften av kokande pasta.är lycklig över solen.körde om en långtradare i 120km/h i går.is now going to kill her english essay.

tänk att facebook har tagit sig ända hit.. världen går under.
tror jag.

trots det är jag nöjd med tillvaron.

Taking it slow...

just love this warm weather and the fact that I don't have a busy schedule. though I really need to study it's all fine. schools quite fun for the moment.

feel the summer's inspiration coming up.. :)

still keeping on the same way

well, though I've numberous of times thought I actually should pull my self together and learn some dicipline. things goes very slowly. but I really shouldn't blame me. sun's shining outside and I really long for some coffee outside sitting on a blanket. really why study when there's a possibility of that?

I've started a new morning-habit. ironing while watching "7th heaven". really a good combination. and once again I feel really good about doing something small for the good atmosphere at home. so now there's three beautiful piles on the livingroom table.


today we had a guest from the "Afrikagrupperna" who talked about aid work. I was really inspired to go as a volonteer to africa. but I have a lot of dreams for the future. hard to know what to do. feels like there's too little time before university to do all the things I want to. well, hope I figure it out.

Now's time for som tacos and g

ignoring..

though I, luckily, know that my blog isn't my life I feel that I've sort of have been ignoring reality both in cyberspace and in real life. why I don't know. just easier to feel the sun on your cheeks, close your eyes and imagine that you are in a fantasyland full of coloured butterflies. to smell the lovely spring and to pretend. just continue without noticing. walk down the street and no one knows who you are. what's your name and when and where doesn't matter. just blend in to the crowd. just be alone. with God. because I know I can't ignore things when God sees me. He knows it already. He's too great not to. with him I don't have to pretend. I don't have any expectations to fulfill. don't need to play a role. put a smile on my face or a small little tear falling down my face. I can just sit. doing nothing. be in his grace. but still I'm ignoring.

nervous feelings are not good in the morning

today I'm going to call my (hopefully) future job! oh gosh my legs are wobbely. and my heart pounds like 100 of marin's walking to a waltz. my resume is done. thank you so much for all help! and now it's only myself who need some positive thinking. and a little pray.

this morning I got the best textmessage ever. love you my dear friend. you are so my biggest fan! and I'm yours!! :) you have a special place in my heart and I want you to know that. when you come home there will be a special gift for you waiting!:)
love.

now back to business. blä.

empty posts

well, my blog has not been updated since forever. still I'm alive atleast almost alive. still breathing but feel so tired that I almost can't move. though I have a lot of good memories that I will save for a long time. can't wait til september. then it's our turn.

now, I've uploaded about 200 photos on fb and waiting for my mum to arrive with pizza and candy. love her. she is remarkable. even though she has so much to do and allready has done a lot this week and day, she buys me candy and pizza on her way to my brother's party where she'll serve a dozen 11 year old boys and entertain, feed, smile and clean everything up. well this moment I'm so grateful for her. :)

no time to fight some against fb very slow upload..
see you! :)

att inte tappa balansen

när man tänker på allt på en och samma gång känns det aldrig bra. tänk att man alltid gör denna upptäckt. att man lär sig så sakta så sakta. ändå går det framåt. man måste bara lära sig att se framstegen. idag har jag ätit en riktig frukost. the macka och juice. lade till och med fram en apelsin så att det kändes lite lyxigt, fast den åkte ner i väskan istället. men att ta det lugnt på morgonen är en väldigt välsignad företeelse. dock gör min förkylning att allting känns lite tungt idag. inte minst då träningarna börjar igen efter lovet och att jag kommer vara bortrest eller helt enkelt ha fullt upp de närmsta två veckorna och kommer att missa två lektioner på rad. dvs 8 danspass..hur ska vi pussla ihop detta? men samtidigt kanske jag inte kan träna idag.. får fundera ut hur jag ska göra.

idag tog jag ner min minutbibel ifrån hyllan och blåste bort allt damm. slog upp dagens datum och det stod om psalm 23. Herren är min herde. om att vi måste inse att vi är får och behöver en herde. men också att vi måste förbli får och inte förvandlas till vargar. vi kan vara svaga men så länge vi är får har vi en herde. vargarna är ständigt förlorarna. hmm.. ska se om jag hittar det fina citatet någonstans.

jag vill vara nära dig gud. komma närmare. få perspektiv på mitt liv. hitta balansen. känna mig trygg.

det droppar ifrån taken

det har just gått upp för mig att februari är slut. solen skiner in genom fönstrena och den meter höga snön börjar sakta smälta. eller det är det jag hoppas på i alla fall. idag har jag legat i sängen och läst. precis som alla andra lovdagar och det är så härligt att inte behöva gå upp. storstädning av huset har sedan stått på schemat. både dammsugning och våttorkning. känner mig riktigt nöjd. nästan klart nu. bror min letar febrilt i kylskåpet efter någonting ätbart. hoppas han hittar något. i eftermiddag ska jag hem till annelie och fika. :)

annars ska jag försöka komma på hur jag ska göra med mina skor. de har gått sönder. detta par också.

ps. I love you.
och tack för samtalet igår!! <3

måndag- idag låter ordet annorlunda

behöver jag säga att jag har sportlov för att ni ska förstå den härliga känslan jag har i magen? ute är det en fin praktvinter och snön faller ner i små små fina flingor. jag har legat i sängen och bara njutit av att inte behöva gå upp samtidigt som jag har försvunnit in i min bok som jag fått låna av elise. Vindens Skugga heter den. väldigt bra bok. ganska mystisk och väldigt spännande. nästan så att man känner hur bokens mystik drar en med sig in i 50-talets Barcelona och man kan känna hur den okända gestalten utan ansikte letar efter även min bok när jag skyndar ner för trapporna till de glömda böckernas gravkammare.

Bror min är ute med hunden så det är alldeles tyst. skön tystnad. frukosten intogs i mormors gamla gungstol, te och hembakta mackor med ost. härligt. snart ska jag bege mig ut till hosjöstrand för en mysdag med Julia och Kajsa. :)

när man är ledig får man tid att tänka. tänka en massa. man får tid att drömma. planera sina drömmar önska att man kunde spara dem så man kan vara säker på att de slår in. sen ska man söka sommarjobb också. hoppas och hålla tummarna. ta mod till sig. vara framåt och säljande. proffsig. allt detta känns så läskigt. men det är värt det om drömmarna kan slå in. jag önskar ibland att jag hade en tidsmaskin så att jag kunde spola fram tiden lite grann. för vem vill inte ha vår precis nu. sommarlov precis nu eller åka till fjärran länder precis nu?

fast snön faller fortfarande utan för mitt fönster och det är bara Skalman som vet hemligheten om hur man bygger en tidsmaskin.

dagen efter vilan

idag har jag kommit ur min koma. tisdag och onsdag tillbringades nämligen hemma i sängen med en god bok och en sömnig hund vid fötterna. men idag var det dags att gå upp och åka in till skolan. det som är skillnad är att man för en gångs skull känner sig lite utvilad. det är en härlig känsla. en känsla som stannar kvar då jag vet att det är lov nu. från och med i morgon är det lov. härligt.

idag ska jag besöka Elise och fika. jag har bakat tigermuffins. bara så ni vet. längtar dock efter att få ha ett fint förkläde och baka riktiga cupcakes. det ska jag göra på lovet har jag bestämt.

det glittrar i luften

igår var det så kallt att min näsa blev röd. men solen sken så härligt och när jag gick rakt över torget påväg till skolan förundrades jag över de stora snövallarna som nästan täckte Engelbrekt. idag när jag gick förbi honom upplevde jag samma känsla. bara att denna dag var det lite mindre kallt men ack lika vackert. J hade lagt upp en så vacker tulpan bild på sin blogg och jag kände hur längtan efter våren började spira.

idag har jag varit duktig och sund. har gått en fin promenad tillsammans med min hund. dock är hunden inte särskilt rund. tänkte då medan jag gick denna fina promenad att vad otroligt bra man mår av att göra bra saker. tänk om den känslan kunde programeras in varje gång man inte orkar göra någonting som man vet att man borde. det vore väldigt smidigt.

taket i vårat kök har blivit vitt. känns precis som våren. ljust och härligt. fast det luktar målarfärg i hela vårt hus. men det är ett billigt pris att betala. nu saknas bara några färgglada tulpaner. då blir dagen komplett. när jag blir stor ska jag har ett vitt kök fullt av tulpaner i alla regnbågensfärger. så att man vet att det är vår. nu ska jag åka hem, kanske baka chokladpussar. hittade nämligen ett nytt recept i ica kuriren. det du mormor! min samling har bara börjat!

sleepy sunday

today I've just a rest day. stay at home day. sleep in day.

känslan av att vakna och veta att du bestämt dig för att inte gå upp ur sängen bara för att du kan det är helt underbar. när senast hade jag en sån morgon? bara ligga under täcket och läsa, äta frukost eller se på damernas dektektivbyrå. snart ska jag och julia äta rester från igår. pita bröd med kyckling. dricka pepsi. bara för att det är söndag och vi är ensamma hemma. kanske ska jag också vara händig och sy klart våran gardin? kanske, om jag vill. bara en vecka kvar tills sportlov. det klarar vi. nu ska jag bara njuta av en ledig dag. ikväll ska jag njuta av ett gospel café.

rocka fett

a tribute to julia's nice photgraphy. http://hiddengarden.blogg.se/

kryptonite's not my problem

"Somebody save me
Let your warm hands break right through and
Save me
I don't care how you do it
Just stay, stay with me, stay
Oh come on
I've been waiting for you"

lägga huvudet på sned och blinka oskyldigt

vad gör man när man inte har hunnit med allt man skulle och sen helt enkelt inte förstår någonting av uppgiften samt inte kommer ihåg vad man bestämde på lektionen veckan innan?? jag har seminarium om en kvart...

det kallas träningsvärk

idag har jag så ont i hela kroppen att jag aldrig har upplevt dess like. boxercize. men fy vad kul det var! dagen tillbringades först på jobbet och dansen sedan på må bättre då vi fick slåss lite och få ut alla undantryckta aggressioner. sedan åkte vi hem till Kimmi och Malin för att se på melodifestivalen och bara umgås lite. blev en riktigt bra kväll och jag somnade gott när jag väl kom hem.

idag har jag väntat på en buss som aldrig kom. att man alltid ska tro att bussen kommer "snart" och därför vänta lite till. nu sitter jag iaf och ska ta tag i min uppsats. har äntligen blivit varm och längtar efter att få gå och lägga mig i sängen igen. se på "Walk the line" och äta fruktsallad. men tänkte att jag skulle vara lite duktig och skriva klart rapporten innan. oj oj, mkt cred till mig måste jag säga. sen får vi se hur länge jag orkar skriva men det är en annan fråga.

längtar efter våren, jeansjacka och converse. solglasögon och mjukglass. spanien. spontana roadtrips och picknick i hoppbacken. definitivt palle kuling plus en liten puss på kinden i våryran. saknar dig min allra bästa vän! <3

bara apelsin juice

har just hittat det bästa bandet någonsin. och bäst av allt. de ärar gud med sina liv, sin musik och sina texter. hur länge har inte jag letat efter ett bra band som inte är hillsong eller "kristen rock" eller svenskt bengt johansson. inte för de inte är bra utan för att jag vill ha någonting annorlunda. de magiska bandet heter alltså Rend Collective Experiment.

hur härligt är det inte att börja morgonen med att inse att man har gått upp för tidigt? inte bara gått upp utan verkligen kämpat sig upp ur sängen. haft ett halvt krig med mina ögonlock om att vara öppna. haft en kamp med kroppen om att det är dags att börja fungera. sedan inser man att den nedpackade frukosten (slaget var halvt vunnet så att säga, hann inte upp i tid för att både hinna snabbduscha och äta) kunde packas upp igen. fast kanske var detta det bästa. nu får jag sitta och äta frukost i lugn och ro. lyssna på lovsång och bara sluta ögonen och fokusera på jesus. för så står det på min display i min telefon. ställ in fokus, på jesus. det är så jag vill leva mitt liv. tänk att jag fortfarande inte har förstått hur svårt det är. att jag går på det varje gång. att fortsätta kämpa. fast jag har nog börjat förstå, eller ja en pytte liten nano del av min hjärna börjar utveckla en förståelse för att jag inte klarar mig utan jesus. så att få sitta här med lurarna på. högsta volym och bara sjunka in i en trött och härlig bubbla. det är nog det bästa som någonsin kunde ha hänt denna morgon.

start of the vecka

ja, tisdagen är alltså kommen. jag har ont i armarna efter för många armhävningar för min redan befintliga styrka och trött i huvudet efter lite för lite sömn. om man bortser ifrån dessa faktorer känner jag mig ganska på topp konstigt nog. har nu på morgonen fixat till min allt för tjocka kalufs och det är skönt att ha kort hår igen. blev faktiskt riktigt bra. :)

idag borde jag ägna mig åt skoljobb men vet inte riktigt hur det kommer att gå. än så länge har det blivit lunch med tre flickor och nu blir det information om I-val. funderar på att läsa engelska C med Camebridge certifikatet. fast undrar om man klarar det överhuvudtaget. kanske bättre att göra det sen då man är äldre, mer vuxen och mer världsvan och kunnig?? funderat också på vad jag egentligen vill bli. ekonom kanske inte är min grej. det är ju egentligen inte det jag vill jobba med. är det värt att plugga 4 år för att få en bra grej på sin cv? eller för att få jobbet man vill jobba med? eller är det de jag vill jobba med? tur att man inte behöver bestämma sig än.

jag har som sagt träningsvärk.

end of the vecka

fredag. veckan har gått fort men ändå har den varit lite lättare än förra veckan. känt att saker faktiskt har blivit gjorda även om min lista fortfarande är lång. igår hade jag en super mysig dag med fantastisk lunch, storbak och massa fika hemma hos mormor. vi dansade också till michael jacksons "you know I'm bad" eller det var nog mest jag som dansade.. mormor tittade mest lite överssende på mig när jag gjorde mina fantastiska moves ;) men mysigt hade vi ändå! på kvällen blev det modevisning. toppen bra och vilket jobb de har lagt ner!! kul att folk faktiskt gör saker och bryr sig. jag kände mig inspirerad och gav en stor slant till insamlingen för UNICEF. jag hade ju ändå inte gett någonting till Haiti än och om inte annat blev mitt samvete lite omhuldat. idag blev det en skön sovmorgon efter en sen kväll och nu sitter jag i skolan och ska snart gå hem för att plugga lite. lämnade alla mina böcker hemma i Fek B så jag måste åka hem. nu ber jag bara om lite ordentlig diciplin så att jag får någonting gjort. men med the och nybakta mackor och kakor så går nog allt som smort!

måste säga att börja dagen med att läsa bibeln fungerar trots allt. man känner sig... stärkt.. gammalt ord men kanske är det det bästa ändå.

måndag så orginellt

insåg just att jag redan haft denna rubrik men vad spelar det för roll. veckan känns i alla fall som om den börjar bra. tror det på grund av att det varken känns hemskt eller toppen. men tror dock att jag har ryckt upp mig lite efter helgens modlöshet. känns skönt. nu hoppas jag att jag orkar ta tag i saker igen och inte hamna efter. men skolan är som livet, en ständig kamp. ^^ igår fick jag ett bibelord via facebook.kände verkligen att det var så sant. det var från Matt 6:36 där det står

"Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den ska själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

tänk vilken power det är i denna vers. har börjat fundera på vad som mer ligger bakom ett bibelord. söka djupare. analysera. reflektera. inte bara läsa säga "åh vad bra" och sen glömma den bakomliggande meningen. ja, du får själv analysera detta till ditt eget. men igår kväll tror jag det bar mig mer än vad jag märkte. men det svåra är att söka Guds rättfärdighet. jag menar vad innebär det och hur i hela friden får jag in det i mitt schema!?? men kanske är pappas tips bra nog. att prioritera bibeln före tidningen. att alltid läsa en kort stund på morgonen. gjorde det ett tag och det var verkligen helt otroligt bra. hade nog aldrig insett hur toppen man mår efter det innan jag började. men som allt annat rinner ju det mesta ut i sanden. men nu när jag blivit lika kvällstrött som morgontrött kanske det är dags att pallra sig upp ur sängen en halvtimme tidigare. alltså bara en-två snoozar per morgon och inte 7. göra lite te och faktiskt äta en riktig frukost. tror att det skulle vara ett riktigt härligt löfte. vi får se hur det går i morgon ;)
men allvarligt så är jag trött på att springa till bussen med en macka i handen och jackan fladdrande i vinden. det är inte riktigt värt en extra snooze.

I'd listened to her, 'cause I know how it hurts

denna helg har varit både vilsam och uttröttande. konstigt egentligen för jag har inte gjort särskillt mycket. kanske är det stressen som kommer av att man skjuter upp allt man borde göra. den kommer göra mig gammal i förtid ^^
i fredags var jag på us och fick äran att lyssna till Franzis livsberättelse. den riktigt tog tag i mig och det var både jobbigt och uppmuntrande att höra allt hon hade gått igenom. lördagen innebar jobb och sedan en lång hemma dag. både skönt och jobbigt. jag och mamma fick i alla fall en mysig handlig på city gross och sedan med en skräckblandadförtjusning rullade vi/jag hemmåt i forden. tror aldrig jag varit så rädd som jag var när jag satt bakom ratten och rullade fortare och fortare ner för backen i mörkret. men mamma sa att man inte kunde flyga av vägen så jag trodde henne och vi kom ner för backen in i staden. phew. allt gick bra trots allt och nu är jag hur glad som helst över att känna mig vuxen. haha. måste ju tillägga att lördagen var full av vuxen poäng.
jag jobbade, kom hem och lagade mat åt min familj och inte bara köttbullar utan thaikyckling och pasta. jag åkte och handlade och sedan körde jag bil och hämtade min syster!! whoooho... fast lite läskigt också. snart får jag nog som sagt gråahår.

söndag har nu varit lovsång i kyrkan. både härligt och besvärligt. men kanske att jag fick tag på någonting speciellt ändå. även om det inte kändes som världsförändrande. men det var väl också det som niclas sa idag. att man behöver sträcka sina rötter djupare. det vill jag göra. även om det är kämpigt.

enkelt och kanske lite pikant

jag sitter nu i min lila plyschdress och mina fina fårskinnstofflor som värmer sådär gott och läser underbaraclara's blogg (http://www.folkbladet.nu/?cat=89). jag tänker att det kanske inte alltid måste vara så svårt och proffsigt helatiden. kanske att det bara behöver vara enkelt. att man mest bara får hänga med i livets svängar och inte oroa sig allt för mycket om dem. denna vecka har jag drömt mig bort väldigt mycket. önskat att jag befann mig på en annan plats i en annan tid. efter ett tag blir det då ganska jobbigt att veta att verkligheten egentligen bara är sin egen vardag. den blir grå, tung och degig. för mig är det en konst att vara nöjd. en konst att leva i nuet. att diskutera, analyser, reflektera över nuet är enkelt. att leva i det, lite mera svårt. jag längtar ofta till i morgon eller i över morgon eller till om ett år. för ibland har jag lite svårt att leva livet enkelt. jag förundras över det då jag tycker att jag ofta är så optimistisk. men kanske borde man ta vara på dagen ännu mer än vad man gör. inte bara önska att det vore en annan dag än var det faktiskt är. jag ska försöka idag. för hur svårt kan det va?

i taket lyser stjärnorna

tänk vad många tankar som rusar genom ens huvud innan man ska sova. små tankar som ibland får en stor betydelse. små ord som ibland blir stora. är det något speciellt med att ligga på rygg med huvudet på kudden och bara titta upp i taket? är det känslan av vila. trygghet. ensamhet. tysthet. eller är det precis som med saker och ting som får en konstig skugga så fort lampan är släckt. som med monstrena under sängen som växer så fort dörren stängs. är det för att tiden tycks stå stilla bara för en sekund. precis då innan man sluter ögonen. blundar och kryper ner lite extra långt under täcket. drar snabbt upp tåna och kurar ihop sig. för det är ju alltid kallt i fotändan. många gånger har jag tänkt på någonting viktigt. någonting jag velat skriva ner. men precis innan min fina lilla tanke ska sparas, bäddas ner i minnets mjuka säng så försvinner jag bort i sömnen. många gånger har jag också tänkt på någonting hemskt, jobbigt eller ledsamt. de gånger man kämpar för att hålla minnets dörr stängd. då tycks det vara omöjligt att somna. denna gång, då jag ännu inte har krypit ner i sängen tycks huvudet vara fullt av små sömniga tankar. som väntar på att få drömma. om sagoländer, prinsessor och regnbågsfärgade godisklubbor. jag tror jag ska gå och sova nu. kanske skriva ner en tanke i mitt lilla block som jag numera har vid sängen. kanske, om det är någonting fint och viktigt.

nödvändigt.

bloggen har blivit lite lidande under de sista veckorna.. men kanske att det inte gör någonting. sitter nu i skolan och det är ca 1 och en halv timme kvar tills jag ska till DANSA och jobba. sedan jazz för fulla muggar! ska bli kul ändå men det känns som om allting går i tuggummi...skönt på ett sätt. har just avklarat min mardrömsdag. hade två stora inlämningsuppgifter och de blev tillslut ganska bra. fast är lite arg över att allting löste sig. för nu har jag ingen anledning till att inte hamna där igen. jag är lat. bekväm. tids optimist. avskyr den kombinationen. tänk att man alltid ska tro att allt kommer att gå. att man inte lär sig ta ansvar. ja, alltid kan deadlinen flyttas.. jag har iaf tagit med mig matlåda idag. duktigt!
kanske får den lilla händelsen genomsyra dagen? och att jag faktiskt lyckades lämna in båda uppgifterna. fast där har vi det igen. jag kom undan. igen. kanske är jag helt enkelt världens största läxsmitare? eller lär man sig trots allt av sina misstag fastän jag är lite trög?

just nu har jag mest tråkigt. har tid över men är så trött på att plugga.. och än är ju ingenting sådär brådskande akut som det måste vara för att jag ska ta tag i saker. nej än så länge är allting lugnt igen.
nu saknas bara en kopp kaffe med dig.
det är tugnt när man har så många att sakna.

some where over the rainbow

ibland så går det helt enkelt inte att göra det man borde. man vet vad man ska göra. man kommer bara inte iväg. startskottet har ljudit för längesen. jag bara står kvar med en konstig känsla i magen. tror den skulle kunna kallas lathet. obekvämt att ta ett steg. ja det är för skönt att bara stå kvar. inte behöva göra någonting. fast på samma sätt är det ganska obekvämt, att efter ett tag inte ha ådstakommit någonting. lovar att inför nästa gång... men man står alltid och trampar på samma ställe. eller så finns det alltid en fin ursäkt.

ja jag borde verkligen plugga..

allt på en gång

lovet är slut.skolan har börjat.jag har varit i Genève.pratat med ambassadören.förundrats över salarna där alla beslut tas.ätit färska croissanter till frukost.åkt rally på bergsvägar.letat efter en bergsget.ätit mcflurry på arlanda.ännu en gång upptäckt att jag älskar "vänner".pluggat två dagar i rad.börjat träna.kämpat mig upp ur sängen.haft en toppen tjejkväll.haft ett toppen telefonsamtal.har en toppen vän.och nu ska jag gå och äta lunch!

tillbaka till verkligheten...

nu sitter jag här i skolan och väntar på att få gå och äta lunch. har haft sånglektion nu på morgonen och egentligen inte gjort någonting på snart en timme. suttit och lyssnat på musik. övat lite på rocka fett låtarna och lyssnat på zia. kanske bara slappnat av lite tillsammans med gud. känns konstigt att vara tillbaka i skolan. vara tillbaka. att jullovet är slut. fast ändå känns det bra att börja igen. få snurr på livet igen. inte för mycket bara hoppas jag. detta lov har varit precis vad jag behövde. även om verkligheten är lite sur att bita i. nu kan man inte såsa längre. men positivt är att när tiden börjar gå igen kommer man fortare fram till de bra sakerna :) alltid lika positiv. men det gör det svåra lite enklare.
tack för att du finns bara ett sms bort..

hjälp mig Gud att vara tacksam.